Alla inlägg den 18 juli 2007

Av Marie Bolk - 18 juli 2007 22:23

Nu är det faktiskt såhär att jag glömt berätta om vår försvunna lilla kisse. Lilla kissen var namnlös under sitt första halvår. (Hon är född 2005 här på gården.) Hon skulle egentligen säljas men då spekulanterna kom så formligen rusade gubben in på logen och väste

-Den ljusgrårandiga stannar här! Spekulanterna som givetvis ville ha den ljusrandiga fick vara varsegod att välja en svartvit pissonge i stället. Så den lilla ljusgrårandiga blev kvar, trots att gubben och jag kommit överens att det räckte med 5 pissar på gårn...


SMART SOM KATTEN...

 Då hon i sitt eget tycke är en mycket intelligent kissemiss, (Därom tvista de lärde...)så begagnar hon sig av vasken i sadelkammaren där hon uträttar sina behov-då kommer nämligen dom käcka tvåbeningarn och...först svär dom en ramsa och sedan spolas det ned, mycket praktiskt! Så är det frascht nästa gång det skall pudras nos!


DOPET

 Min kära vän Ridlärar-A kom på ett briljant namn på den lilla gulliga pissongen pg av hennes intelligens, namnet var CLOSETTA!

 Gubben tyckte givetvis inte att det va ett lämpligt namn på hans lilla älskling, och efter några dagar hade han lyckats pressa fram ett namn till den lilla.STRIMMA fick det bli, och det passade ju bra eftersom hennes syster heter DIMMA oxå!Så det fick duga, men vännen Ridlärar-A kallar henne fortfarande Closetta...

 Strimma fick en kull nya pissongar förra sommaren, men nu klarade gubben att avhålla sig från att behålla någon faktiskt. Det va duktigt av han tyckte jag!


HALSBRYTANDE

 Nåväl, eftersom hon e så intelligent? så har hon vid några tillfällen försökt kränga av sig halsbandet med varierande resultat. Den senaste (och absolut sista !) försöket slutade med katta(!)strof!

 Kattskrället hade lyckats med konststycket att placera halsbandet, (som givetvis till råga på allt, inte gick sönder) likt en hårt dragen sadelgjord precis bakom frambenen. Med detta sprang hon runt och vägrade infångas.

 En dag hörde vi att det jamades nåt förfärligt uppe på loftet. Gubben fann den stackars skrämda katten mellan taket till sadelkammaren och golvet till loftet.


KATTEN OXÅ! 

Gubben hämtade mig och gav mig order att ta med katthåven. (Jo, vi har en håv...inköpt enkom för infångning av trilskandes katter, ett mycket effektivt sätt att infånga de fräsande bestarna utan att få åka till vårdcentralen och sy ihop handen...tro mig, jag vet-den hårda vägen...)

 Gubben skulle locka fram Strimma och jag skulle, när hon kom framrusande från gömstället, vara beredd att fånga in henne i håven! Sjitsmart!

 Men jag e lite "slow" ibland så infångst försöket misslyckades och kattskrället stack skräckslagen till skogs!

-Hon kommer å DÖÖÖ där ute nu! tjöt gubben

Jag var ju lika besviken som han, och jag mådde erbarmeligt dåligt över att katten troligen led alla helvets kval pg av det där dumma halsbandet.

Efter detta gick gubben varje kväll och letade över allt efter sin älskade katta, utan resultat.


RETURN OF THE LIVING DEATH 

Men häromdagen, efter nästan en månad på flykt, fann jag en utmärglad grå liten tufsig sak i sadelkammaren. Hon var fruktansvärt hungrig men vägrade bli infångad. Halsbandshelvetet satt fortfarande fast och det såg riktigt illa ut. Jag var tvungen att göra nåt och det fort. Katt håven hämtades återigen och jag lyckades med hjälp av hennes mamma FRÄSA att locka fram henne till matskålen jag placerade på gårdsplan-och SWOSCH! denhär gången lyckades jag! Katten bars in i sadelkammaren igen och halsbandet "opererades" bort. Strimma förstod äntligen att jag ville hjälpa henne och lät sig snällt behandlas med bakteriedödande salva.

 Gissa om gubben blev glad!!!


THE ÄND

En liten bieffekt på att hon kom tillbaka är dock att hon visat sig vara en återfalls förbrytare...Nu har hon barrikaderat sig i sadelkammaren och vägrar gå ut därifrån, detta gäller även när hon ska göra sina toalettbestyr...

 Men jag kan inte ens med att svära när jag hittar DET-för nu är ju friden på gården återställd! CLOSETTA IS BACK!

På återhörsel

Eiram :)

Av Marie Bolk - 18 juli 2007 19:34

Det va inte bara Vicky som haka upp sig...så gjorde även skyliften...

Av Marie Bolk - 18 juli 2007 18:10

ARBETSAMT

Oj oj oj, vilken vecka, vilken helg!

Har arbetat som en liten gnu. Och det har min gubbe minsann gjort oxå. Han har vart så flitig å tätat hela logtaket med "nya" tegelpannor.Så nu slipper jag förhoppningsvis tunnorna på loftet!

 Fy bövelen va otäckt det såg ut när han svävade runt i skyliften. Jag begravde näsan i arbetet för å slippa se eländet...Får rysningar av det svåra slaget när gubben min inte befinner sig på marknivå!! Han har inte den åkomman jag lider av -dvs höjdskräckusenormusextremus...Och tur är väl det, vem skulle annars placerat upp belysningen till den stora arenan...?


EN HJÄLPANDE HAND...

För nu vart det rejält me ljus i kärringsandlåddan oxå! Fast när jag skulle ut och hjälpa till att rikta in lyktorna ,så att man slipper å famla i mörker i mitten på arenan, lyckades jag givetvis klanta till det...

 Till saken hör oxå att vi fick invänta mörkret...Så det hann nästan bli Måndag(Vi började på Söndag:) ) innan vi kunde börja ställa in lyktorna.

-Kan Du flytta på sladden? sa gubben

-Javisst!sa jag

...åsså blidde det natten...

Och det hade väl inte vart hela världen om inte lämpjävulen behövt å kallna innan den behagade å tända sig igen! Gubben hade nog velat säga både det ena och det andra just då, men han bara liksom säckade ihop och lät undslippa ett långt -stöööön...

 Det var en väldigt stönig lampa så vi fick vänta satan så länge kändes det. Tillslut glimmade den till och vi(gubben) kunde slutföra operation ljusinställning...Så det blev väldigt mycke Måndag innan vi kom i säng.


EN OLYCKA HÄNDER SÅ LÄTT

I Torsdags hände nåt tråkit. Min inhysing Hovis ena pålla, lilla Vicky, lyckades göra något tok i hagen på kvällskvisten. Jag skulle ge min gamla Tant sin kvällsmat och gick som vanligt ut kelade lite med Vicky och hennes mor Monza. Det är nämligen så att tanten tar evigheter på sig att käka 1 1/2 kilo havre, typ 45 minuter eller nåt. Men det är ju inte lätt när en har dåliga tandebissingar!

 Vicky var precis som vanligt ända tills jag för en stund suttit å pysslat om Tantens somrigt återkommande mugg. Nästa gång jag tittade upp gick hon görkönstit. Höger bakben hängde inte riktit med, hade enna hakat upp sig litte...Såg nästan ut som när Sixpack fick knäskålsupphakning, fast inte lika illa.


EN TRÖST I NATTEN 

Sopemadingen med gubbe va i antågende, så när hon dök upp fick hon oxå glo på Vickys ben.

-Det e nog inte så farligt, hon stödjer ju på det!Avvakta Du till i morgon, så  ska du se det e bättre! sa hon tröstande.

-Å va nervöst, jag kan väl inte me å väcka Hovis nu, klockan e ju halv tolv..?

-Nä så farlit e det inte, vänta Du till i morgon!

Sagt och gjort, men det va inge lätt å sova den natten kan jag tala om! Lilla Vicky, tänk om hon låg me bena i värt te möran. Hur förklarar man sånt för ägaren?


KONSULTATIONER

 Tillslut gick solen upp, och Vicky gick lika dåligt än. Hovis anlände och jag förklarade, så lugnt jag kunde, va som hänt.

 Vi beslutade oss för att avakta nån dag.

Det blidde Lördag och Hovis och jag såg ingen förändring, så det ble till å tillkalla jourhavande veterinär. Han kliade sig i huvet oxå, men det beslutades om boxvila och painkillers. Och avvakta...

 Konsulterade oxå kiropraktor...men vi skulle avvakta där oxå...

...hatar ordet avvakta!

Det gör Hovis oxå, så han ringde djursjukhuset nästa dag. Fick tid på Tisdagen.


KLÅDA I HUVET?

 Pållarna lastades in transportburen och iväg.

Väl framme blev det fler anhängare till huvudklådaklubben, det böjdes och klämdes och känndes och kliades i huvet. Det röntgades och kliades åter i huvet, då inte minsta lilla benbrott eller dyligt visade sig. Men Vicky fick sig ju en kick av drogerna i alla fall, så hon va nog nöjd.

 Pållarna lastades in för hemfärd, varken Hovis eller jag var så väldigt mycke klokare förutom att det inte hittats nåt fel på hästen. Kanske en liten svullnad på insidan höger lår, men det va oxå allt. Kan va en fläkning, upphakning,sträckning,kan va va som helst, sa veterinären och höjde på ögonbrynen och klia sig i huvet...


UNDER SKER!

 Väl hemma lastades pållarna ut och Vicky spatserade iväg på BETYDLIGT lättare steg. Något hade hänt, och det berodde INTE på att hästen fått sig en sil, hon gick faktiskt väldigt mycke bättre, benet hängde ju me!

 Och idag, underligt nog e det i princip som bortblåst...hobbyveterinären Eiram gissar fortfarande på hakning...Huruvida jag har rätt eller fel lär vi nog aldrig få helt svar på, men gissa kan man ju få göra! hoppas alla djur å folk håller sig friska ett tag nu...


PAPPSEN

...fast pappsen ligger på Sahlgrenska och får massa gift i sig för att ta död på kräftan han satt i halsen (på nån kräftskiva kanske...) Så det kanske blir en tuff tid, man e ju enna lite orolig. Kräftor är ju dom som ställer till ett, eller är det dillen? Nåja, sänder en hälsning till min kära far. KÄMPA PÅ så kräfta kommer i å!


MAMMSEN

...vill oxå sända en eloge till min kära mor som bla figurerat diskmaskin i helgen, tyvärr syns det inte längre, men jag skall försöka åtgärda detta innan gubben kommer hem å får se den morrande högen på bänken...


JAG ÄLSKAR ER! NI E BÄST! Bara så Ni inte glömmer det ;)


Näe nu e jag dret-trött, orkar inte skriva mer...

På återhörsel!

EIRAM :)


Presentation

Omröstning

Vem är du som läser min blogg?
 Du känner mig i största allmänhet
 Du känner mig pg av hästar
 Du har inte en aning om vem jag e
 Du vet vem jag e, men känner mig inte
 Du känner mig pg av bilar

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21 22
23
24
25 26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2007 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

MIN GÄSTBOK


Skapa flashcards