Satte kaffet i vrångstrupen då jag gick in på en mycket god väns blogg, hon hade vart ute i detta gudsglömda väder tillsammans med en arbetskamrat och åkt. Då denna vinter överraskat de flesta(dock då inte min vän-då hon vart så förutseende alt synsk, att montera på vinternabbisarna lagom till snöoccupationen.) Detta hade dock inte vissa av hennes medtrafikanter ,så det va många som drattat i diket i Tisdags. (va själv ute å åkte, Gubben o jag-och noterade ett helt gäng som inte lyckats hålla sig på vägen-då vi inte heller hadde vart intelligenta nog att sätta på vinterdäck så kopplades 4WD in. De blidde litte bättre då)

 Tyvärr så stötte min vän på en som inte hadde en chans att tygla sin lilla bil och kollisionen vart ett faktum. Det blev smiskpåse i nyllet för alla inblandade. Då min vän sedan tidigare blivit påkörd i betydligt högre hastigheter och därmed ådragit sig en riktigt jävlig nackåkomma, så bättrades denna på i samma veva...Usch!Hemskt och bedrövligt, men som vanligt om man klarar sig hyfsat så tänker man -Tur i Oturen...

 Men min vän behövde verkligen inte dettta!!!!!!Jag önskar henne all lycka till och hoppas att nacken blir bra(bättre) igen!!

HJÄRNSPÖKEN

Placerade ju själv bil vid sidan av vägen förra vintern(Typ, den enda dan det va snö,modd och is...) Jag som alltid vart så himla tokig i när det sladdar och far och OOOOO så ROOOLIGT med snö och vinter=leka rally osv har dystert fått inse´att jag fått ett hjärnspöke...

 -För i hel..ete, SAKTA ner!!!!kom jag på mig själv att skrika till min älskade Gubbe medans jag krampaktigt knöt nävarna så di vitnade.

-Herregud, jag kör i 30!

-Det går för FORT!gastade jag vidare, nu med mindre färg i ansiktet oxå...

Hur kunde detta gått till? Det känns som om bilen när som helst ska säga

-KAMIKAZEEEEEE!!!!!!!!!!!!!

och kasta sig i närmsta dike.

Jag satt och försökte slappna av hela vägen till och från Uddevalla, men det va dömt och misslyckas. Bena va som spagetti när jag klev ur bilen, omedvetet hade jag nog nästan tryckt fötterna genom torpedväggen och därmed åsamkat ett statiskt arbete som bena inte räknat med skulle utföras.

 Nämnde detta för min nykrockade väninna och hon sa

-Gissa om jag e skeptiskt till mötande fordon nu...?

Jag kan tro det och jag förstår precis hur hon känner.

Får villigt erkänna att jag vart av vägen förr vid ett x antal tillfällen, men då har jag oftast kört jävel och därmed fått skylla mig själv, och underligt nog så har det inte bekommit mig då. Men jag tror man får i sig ett hjärnspöke när man hamnat i en situation som man känner att man inte kunnat påverka...

 Hmm hjärnan, dess celler med tillhörande vålnader är ett mysterium...

Krama varann i trafiken!

På Återhörsel ;-)

Eiram-the chicken

Ps.Har satt in en liten idolbild på min vän och två av hennes pållar. Gå gärna in på hennes blogg, se länkar här bredvid, klicka på "Ann-Louise i Hagen" Ds