Har 6 stycken katter på Gårn. Den ena lustigare än den andra.

Men vi har en som tror han e kung över kattsläktet. Randi är han döpt till en gång i tiden-numera går han under namnet "Fetto".

 På sommarn håller han sig i trim och ser utomordentlig vältränad ut. Han forsar fram med ett enormt steg för å va katt. Har aldrig sett ett sånt "steg" på en katt. Helt klart 10 på traven.

 Nåja, så fort det blir vinter händer nåt underligt...Han bara växer och växer-får liksom oanade proportioner.

 Vägde kattskrället-7kg!?!

Han ser ut som en jag vet inte vad!

Men det verkar inte bekomma denna korpulenta individ det minsta.

-Bahhh-te somarn vetni-då ejag grann igen-en får väl passa på å äta när en kan! kurrar han lite dovt där han flyter ut över golvet framför elementet i sadelkammaren.

-Suck, säger Gubben och Jag-för vi vet att han talar sanning...

På Återhörsel!

Eiram

Har norpat en bild som Marie(se länk intill) tagit på mig och min gamla räsertant High Stock xx.

 Det var som vanligt en mycket givande och rolig träningsdag för Carin Hillengard här på Gårn i slutet av November, med alla möjliga olika ekipage. Det är ju lika roligt varje gång å sitta å idoitfrysa på läktarplats för att insupa kunskap när alla andra rider.

VAD GÖR MAN INTE...

Då jag inte får bli kall, pälsas det på för allt vad tygen håller inklusive inlindande av rosa "barbapappakostym" runt kroppen. När det är riktig långa dagar kommer "sängen" fram oxå, allt för att kunna hålla skenet uppe och formen på topp.

 Sängen?Barbapappakostym? undrar ni som inte känner mig, jo sängen är en solsäng som e helt suverän å ha me sig, då jag pg av taskig kroppskonstruktion enbart kan återhämta mig horisontellt mot tyngdlagen.

Barbapappakostymen är en rosa filt som jag lindar in mig i, tydligen blir jag Barbapappa personifierad när jag sitter på en bänk i dylik utstyrsel-detta har jag blivit tydligt informerad om av snälla vänner...

-Att tillägga till tokigheterna är att jag även arbetar liggande...

STADIG RÄSERTANT

Slut på smaskiga detaljer och åter till träningen. Jag var ju med me båda mina ädelstenar...

 Efter moget överläggande och funderande hitan och ditan skulle det betslas om. Från kapson till bridong, stången kvar...

 Då jag hade föreställt mig värsta senariot med stort ambulanspådrag alt enkel biljett till Ulan Bator togs kapson med snören med ner till sandlådan och hängdes prydligt upp på staketet.

 Eftersom min kära räsertant gör skäl för sitt nam, och gladeligen visar upp vad hon tycker och tänker på ett mycket tydligt sätt, så va det litte nervöst de första stegen. Skulle hon bli förbannad...TVÅ skrammeltyg i munnen...jag hade ju förstått om hon blivit det menar jag.

 Men underligt nog så uteblev alla tokiga scenarion som jag flitit målat upp för mig. Hon överraskade mig med att gå bättre än hon någonsin gjort!!!

 Det hördes ord som "FiiiiNT!" och "Åh vad stadigt" och andra vackra ord.

Jag va så himmla glad! Inte ens skakade hon på huvudet, (hennes specialite) Allvarligt talat så måste hon ha tjyvtränat i hagen igen...

LITEN TÅLMODIG GUBBE

Så va det lille Sixpack. Han kämpar och står ut med allt va jag företar mig för stolligheter. Första delen av ridpasset fungerade helt ok, råkar tvära honom lite mycket i slutorna ibland men min sits hadde blitt bättre! Och det tackar jag för att det syns-för det känns som jag skärpt till mig på detta område-har enna funnit lite centrumpunkt i kroppen att "götta" ner mig i.

 sen för att fullständigt förstöra alltihop fick jag en tokide och låta Carin få se på galoppen....

 Bye bye med allt va centrumkänsla va och snören,armar, hovar och ben över hela sandlådan och det va inte långt ifrån att jag fick tugga grus...

-Ja...man måste ju prova...eller...?sa jag mycket bekymrad till Carin efter att i värsta High Chaparall stuk, fart runt i nån gångart som mest liknade sken.

-Ja det måste man...sa Carin och plirade med ögonen

Jag svor ve och förbannelse över att jag utsatt mig och min guldklimp för denna förnedrande tillställning. Och svor även inför nån lämplig gudomlighet att jag aldrig mer skulle framföra en häst fortare än en igelkott travar....

PÅ`T IGEN

Har jag kunnat hålla detta löft...å icke då!

Kamikaze-Eiram har vart i farten och tjyvtränat på galoppen och hittat åtminstone 2% av alla fel jag gör.

 Har vid cirka tre självträningstillfällen galopperat ett varv i vardera hållet på en volt i rund fin galopp. Fattningarna är inte vackra,men dom börjar så smått bli lite lugnare i alla fall...

 I morgon skall jag visa upp tokigheterna igen för Sopemadingen och eventuellt Ryrvikskan så dom kan plocka ner mig på(alt.under) jorden igen

Hoppas på att dom kan fylla i de 98% som jag fortfarande tokar mig med.

Stackars Sixpack, han vet inte vad som väntar...

Och antagligen inte jag heller...

På Återhörsel ;-)

Eiram