Jahapp så har man slöat med bloggeriet igen då!

Vintern är här i alla fall-med besked!

Bättre sent än aldrig-eller vaddå!?

Allt går sin gilla gång här på gården-har fått ett nytillskott i stallet. Räkan heter han. Han är min kära vän Amandas Gubbes Kallblodstavare.

Räkans brud Karin är och förlustar sig i Norge med en granne hingst och Räkan kunde ju inte stå själv på Rotenäsgemaket så han fick tillfälligt flytta hit. Han är inte helt nöjd med att hans flickvän Karin är på vift. Tur hon ska insemineras så ho inte e otrogen på riktigt ;-)

Hmmm det är inte helt lätt att fota svarta

hästar i snö och solljus...

Det är ju lättare å ta kort på dom bruna....

 Vilket osökt för mig in på en vy som jag saknar så det värker i kroppen...

 Min älskade High Stockxx, alias Tanten....

Jag skulle kunna göra va som helst för att få henne tillbaks...jag har vänt och vridit på mina tankar om jag kunde gjort nåt annorlunda...

Men det får jag aldrig veta...hennes tid var kanske inne..och jag slapp se henne förfalla-och det är jag oerhört tacksam för i alla fall!

 En del folk kanske tycker jag e koko som gick och shoppa ny pålla direkt-men det var ödets nyck, och det känndes nästan som om min älskade Tant hade ett finger med i spelet....

HÅRRESANDE

Satt och flumma på nätet en dag efter en bild på Majas pappa,(kul å se hur han såg ut:-) då jag satte kaffet i vrångstrupen och hjärtat missa garanterat flera slag på raken

 Hur förklarar man att Majas pappa Ara Svarten rids, av en för mig välkänd person till namnet-Hanne Borgli, i ett minnesmontelöp till Majas morfar Rappfot?

 Hanne Borgli köpte nämligen High Stock xxs dotter Tatafiore från Sverige för ett ex antal år sedan...Världen är så läskit liten ibland....

Det känndes som om High Stock mycket nöjd stod på en äng och plirade mot mig med sina stora mörka ögon...

Maja har på intet sätt tagit High Stocks plats...Maja är Maja och hon är verkligen en otroligt älskvärd pålla och jag är oerhört tacksam att jag fann henne! Och har High Stock ett finger-läs hov-med i spelet så är ingen gladare än jag!

Maja går ju förvisso i Tantens hage och står i hennes box-men det känns skönt...det e inte så tom då!

Det är så här jag minns henne-med plirande ögon och glada  öron!

Det känns som om jag har tre hästar-och det har jag nog....

På återhörsel!

Eiram-i sorgen och glädjens tid