Maja-som får veterinären att tappa luften...men det är en annan story...

Ja sådär ja nu har en inte bloggat på ett tag igen...

Jag som va så flitig ett tag...öhhh

Nåja!Här kommer lite blandat dravel med lite vardagsbilder från nu och då-med och utan snö...

För SNÖN har försvunnit nu och det är VÅR i luften!!!!

Ingen rädder för troll här...

Men som tur e har jag sett att det inte bara e jag som e sege å blogga.

Det där med bloggandet föresten...

Bloggandet fungerar ju faktiskt för mig som en liten pysventil. Det enda problemet är att jag nog inte BÖR pysa ut allt en känner. Man vill ju inte kasta bajs omkrings sig för att senare hamna i dålig dager. Fast ibland borde man få pysa ut ordentligt...

 Då jag är en ganska behärskad människa (ibland-och beroende på vem man frågar) så stänger man ju in med saker och så ligger dom enna där och pyr...har svårt å säga ett enkelt nej när jag borde-sånt e inte nyttigt...Denna taskiga egenskap har en förmåga att sätta en i situationer man på bästa sätt försöker slingra sig ur med en mängd jävl...t illa klingande ursäkter.

 Skylla sig själv får man göra då-tills man lärt sig att bli rakare och tydligare...

Men man är ju rädd å såra folk...men man upplever ibland att folk inte har samma problem med det där som en själv..och det upptäcker man aldeles försent...när man står där och som exempel kanske ställt upp och slängt ur sin dyrbara tid på något som man egentligen inte alls kännt, för men gjort för å va SNÄLL!

 Jag är jävl...t trött på att alltid försöka va snäll-blä.

Blä Blä Blä Blä Blä Blä

Men antagligen är man som man är och min läxa här i livet är kanske att jag ska lära mig nån gång att sätta gränser-nu menar jag absolut inte att man ska vara elak-men man är elak mot sig själv,och lika mycket mot andra,om man inte kan säga nej till saker man inte vill och ja till saker man vill. Och jag tror till syvende och sist att folk respekterar ett rakt nej (utan massa förklaringar) framför ett veligt ja ehum jomen visst...och sen gå och ångra att man lovat å fixa-hjälpa what ever

 Sådär ja...nu har jag pyst lite...nu känns det bättre. Du läsare kanske undrar varför detta plötsliga utbrott...? Nåja...det sammanfattar mitt liv i allmänhet och sista året i synnerhet....mer säger jag inte för jag tänker inte gå in på några smaskiga detaljer...he!he!

Men det va tillräcklit med pys för tillfället i alla fall.

Heralda heter jag och jag är en HON!

PYSVÄNLIGT

I min 20*40 sandlåda är det däremot pysvänligt. Har vart lite knackit med pålleträningen på det sista men har ändå gjort endel framsteg.

 Lilla Maja har förstått att i sandlådan där får man lön för mödan och det tycker hon är väldigt roligt.

 Hon börjar frusta redan på vägen till paddocken nu...man måste ju vara avslappnad och förberedd ,för det gillar tvåbeningen, har hon räknat ut.

Tvåbeningen är så attans envis bara tycker Maja, som inte gillar att ha staketet på sin vänstra sida...men nu går det riktigt bra-för Maja får massa "lön" när hon går där. Lite läskit och ovant e det ju fortfarande men tvåbeningen blir väldigt exalterad när Maja gör små saker-så då blir Maja oxå glad.

 Idag var tvåbeningen närmast i extas-bara för att Maja visade att hon kunde galoppera i änden på snöret åt BÅDA hållen!

-Tro sjutton att jag kan galoppera! Jag är ju en HÄST! Va trodde du ja va? En PINGVIN kanske? verkade Maja säga när hon efter ett halvt varv med galopp förvånat blev stannad och stirrade på tvåbeningen som  tjoade och levde och såg ut som hon träffat Jesus eller va det Johnny Cash han hette?

Och i nästa ögonblick håva in Maja som om hon va världens största fisk-för att i nästa sekund formligen proppa in godsaker rakt ner i magen på henne.

En förbryllad men glad Maja leddes ur sandlådan.

-Jag förstår inte va ho säger men jag måste gjort nåt riktigt bra! tänkte nog Maja med munnen full me gosaker.

Tänk att man kan bli så glad för så lite...

BOCKEN BRUSE

 Sixpack fick sig oxå en duvning i snöret. Här skulle tränas nere i Scary Corner. Med förra ridturen i färskt minne skulle här tränas att hålla sig kvar i skinnet även i nedre delen av sandlådan.

 Förra ridturen som gick i "ska-bara-gör-lite-enkla-öppna-sluta-samla-skritt-i-10min" tecken och slutade med att "kan-du-stanna-kvar-i-skinnet-I-SANDLÅDAN-och-skritta-ett-varv-åt-vardera-hållet-på-lång-tygel-25min-senare"? Mao mindre lyckat träningspass med inslag av gångarter tagna ur foldern "Hur beter sig hästen om den får en högspännigsledning på sig". Stackars Blivande-sommargäst-med-häst fick vara vittne till eländet och hon kan säkert verifiera va tokit det gick till.

 Idag gick det mycket bättre-bara några små "trollet under långebo-bridge tänker nog äta upp mig" anfall. Men Sixpack fick mer än godkänt ändå!

han var lyhörd och förhållandevis avslappnad och det får man ju nöja sig med.

Så nu ska här jobbas på snöret i Scary Corner några dagar tills han har vant sig vid "trollets"(eller va f..n det är som bosatt sig där nere vid den änden av sandlådan) närvaro.

Vicky har fått pinne i foten och blivit påprånglad gips och har därmed blivit förpassad till 1an med kokvrå med utsikt över gårdsplan...ej roligt tycker lilla Vicky.

Det finns faktiskt en rad hästar som råkat ut för "trollet" förut oxå. Till och med min älskade gamla tant-som inte va rädd för fan själv-hoppade högt(och på mig) där engång för inte alls länge sen. Så nåt jävulskap bor det under bron-det är jag helt övertygad om.

Är det här Långebo-bridge-Trollet månntro....?

VAR DAG

Nåja- i övrigt går allt sin gilla gång-arbete-dricka kaffe-äta(korv och bröd alt.nudlar)-mocka skit-träna pållar-sova.

-Å prata i telefon, tillägger Gubben

-Borde städa -diska, ja listan kan göras lång, tillägger Gubben raskt igen.

- NEJ NEJ NEJ, vill jag skrika-men skruvar på mig och mumlar nåt om att det lovar jag göra i morgon...

 Tror inte min kära Gubbe hade respekterat mig för att jag sagt ett rakt NEJ! i just det fallet....och Gubben har inget med tidigare nedplitat "gnäll" att göra för den delen heller.(om nån nu trodde den va så smart, och kom på varför jag ville ventilPYSA-så ICKE!)

Mamma i friserartagen

Suck!Det här känndes som ett gnällit inlägg-men det va inte meningen.

Klockan visar ju sommartid och man kan vara ute till NIO på KVÄLLEN utan sjita på sig för att man blir mörkrädd!!!! Jag känner mig som en pånyttfödd människa varje år detta inträffar-så jag är faktiskt väldans glad om nu nån trodde nåt annat ;-)

På Återhörsel!

 Eiram ;-))

Liten lycklig hund!!!!!!!!