Sixpack och jag läser manus ur en del av högen!
KÄRA MIN HÄST-LÄSARE
Ni är fantastiska alla goa Min Häst läsare! Ni är SÅÅÅÅ duktiga! Vilka berättelser man har fått ta del av-det är helt fantastiskt! Har äntligen läst igenom alla inskickade bidrag och jag är stum av beundran...Det är så himmla svårt att välja så jag har beslutat att jag ska välja ut ett FLERTAL av dessa fina berättelser och göra om till serier. För det är OMÖJLIGT att välja ut en som ska vinna!
Som Ni nog alla förstår, och till min stora sorg, så kan ju inte alla bli publicerade, det var ju trots allt en tävling-men nu har jag i alla fall utökat antalet vinnare-och det känns hemskt kul!!!
Jag kommer att hålla Er läsare ajour här via bloggen, vilka jag väljer och när jag börjar arbeta med serierna. Ni kommer självklart få se hur serierna växer fram-och självklart kommer jag att skriva vem som har gjort serien osv!
Tyvärr är ju pressläggningen av tidningen inte den snabbaste så det lär ju dröja innan man kan se serien/serierna i tidningen! Men då är det ju käckt att man kan tjyvvisa lite för Er här på bloggen!
Gissa om det formligen forsade in mail på min inbox! Jag trodde datorskrället hade fått fnatt! Superkul!På bilden ser Ni lite av manusena som jag skrev ut!!!
Och TACK än en gång-alla ni som skrivit!
TACK för alla fina ord som Ni skrivit till mig, och alla FINA bilder och teckningar jag fått!!!!
TACK SÅ JÄTTEMYCKET! Ni anar inte vad mycket det betyder för mig!!!!
Alla kramar i hela världen till alla Min Hästs läsare!!!
Högaktningsfulla hälsningar Marie Bergström
alias Eiram ;-)
Linda
14 oktober 2008 19:42
Hej!
Detta kanske är dett ganska konstigt mail men jag skulle bara säga att jag AVGUDAR dina serier och att jag skickade in ett manus som heter: Det hela handlar inte om att vinna.
Men jag skickade in det försent och jag bara undrar om det finns nåfon pytteliten chans att det kom fram i alla fall?
MVH Linda
http://Lindasbloggare.bloggagratis.se
maria
15 oktober 2008 00:58
hej marie
jag skriver angående ett manus jag har skickat in och som jag verkligen hoppas att du har fått. Jag skrev en sann historia om min älskade Peggy som jag saknar och vars frånvaro sörjs var dag. Vill bara skriva ett tillägg till manuset, om det går för sig...
Tyvärr har det visat sig att min Peggy är försvunnen, eller om det är fodervärden, eller ja bägge två. Allt var ett enda kaos när jag och barnen flydde upp till norrland och lämnade allt för mkt bakom oss, värst av allt djuren. Därför hade jag ingen möjlighet att kolla upp Peggys öde så noga som jag ville. Och hon kom att byta fodervärd som jag skrev i manuset. Hade ytterst få uppgifter om denne Annelie. Och nu har det lilla försvunnit. Jag har nu i flera månader försökt komma i kontakt med Annelie utan att lyckas, och hon har heller inte hört av sig sedan i våras. Sist vi pratades vid kvittrade hon på om hur bra allt var och hur fin Peggy var. Som vanligt de få gånger vi talades vid. Lovade henne att köpa loss hästen i god tro en av de sista gångerna vi samtalade, hon skulle stå för passkostnader etc inklusive ålderskontroll, och jag lovade i gengäld ett lägre pris på hästen. Näst sista gången berättade hon om resultatet, om Peggys ålder. Sista gången jag pratade med Annelie var då jag undrade varför hon inte skickat något köpekontrakt och inte skickat de utlovade pengarna. Sedan dess helt tyst. Marie, jag är helt skärrad och tänker på min Peggy var dag, det är en stor sorg detta. Och som desperat utväg har jag lagt ut en efterlysning på Peggy, på hastannonser.se. Enda resultatet var två mail på raken som ville bekräfta borttagning av annons. ALdrig i livet! Herregud det här ökar ju mystiken.
Ja vad kan man göra här uppe i Råneå, i en helt annan del av landet. Tror att Annelie finns i en by som heter Hjorttorp, utanför Göteborg, ja att det var utanför götet visste jag sedan innan, men exakt var var osäkert. Och tror mig nu vara säker på att hon heter Andersson. Ja ett sorgligt slut, allt kan ha hänt med Peggy och jag kan inte sluta tänka på skräckscenarion som italientransporter etc.
Ja nu skrev jag långt och kanske tjorvigt.Som avslut vill jag bara uttrycka min beundran för Sixpack. Så vacker kille det där, du får hälsa herrn. Travare ja, jag hade ju en själv en gång, det skrev jag nog i manuset, Peggys pojkvän. Klokaste hästen jag mött, räddade ju våra liv en gång. Och han hatade renar! Jagade ut en fräck en som försökte ta hans hö, ur hagen en gång, så snön rök och det är ett under att det arma klövdjuret inte dog av hjärtslag...
Nej Marie, lycka till med sållandet i den enorma manushögen, mvh Maria...
Eiram
15 oktober 2008 13:45
Ho Ho!
Till Maria;
Tack för tilllägget till Ditt manus!Kan ju tyvärr inte än avslöja vilka manus som kommit med, men jag har läst ditt bidrag och jag tackar så mycket för att Du gav mig din berättelse om lilla Peggy!Bra skrivet och det var en vacker fast sorglig historia!!!
Åhh, min älsklingsgubbe Sixpack tackar och sträcker på sig!!!Hoppas Du finner din Peggy någon gång :-)
Till Linda;
Tack för ditt bidrag!!!Väldigt bra ämne Du tog upp!!Bra skrivet och tänkvärt!!Så fram kom det!!!
Jag tackar av hela mitt hjärta för komplimangen!!! :-)
Marielle
5 november 2008 19:58
Hej Marie:) hörde att di i princip är från Årjäng^^ Själv är jag från Töcksfors men har varit en del på travbanan i Årjäng;) kände igen några bilder från banan i serien om Sixpack ^^ Mormors bror håller på en del med travhästar om du vet vem Sven Julisson är? Sedan är det ju min bästa kompis farfar, Sigurd Nilsson i hån/skrädene om du vet vem det är? (födde upp callit bla) beundrar verkligen dig och dina teckningar! :D
Ylva Ericson
22 januari 2009 12:41
Marie!
Jag tillhör det äldre gänget på Min Häst. 1974 började jag som journalistelev och samma år kom serien "Broknäsflickorna".
Jag håller på att ta fram en blogg som ska berätta det mesta om serien.Vi skulle kanske vinna på att ha en länk mellan varann?
ylvawordz@telia.com Hör av dig är du snäll