Så har man gjort det...dumpit i backen alltså, för första gången sen år2003... Förvisso va det 2veckor sedan men det känns fortfarande. Hade ju en fruktansvärd tur i oturen för jag klarade mig från skelletskador-antagligen för att man har en bak som antagligen figurerat air-bag. Men jävulusiskt och konstit ont gjorde det ,så efter modigt överläggande kasade jag iväg till akuten. Där blev kvällen lång och saken gjordes inte bättre utav att jag fick efter xantal timmar bege mig till ett annat sjukhus-för dom kunde inte röntga på det första påstod dom...

SKA BARA...

 Men jag ska ge min underbara pålle Sixpack en eloge!

Vi tränade på galoppen i sandlådan och på nåt vis så missförstod vi varandra...Hade hänt liknande incident för nån vecka sen, och då va jag på vippen att tugga grus, men jag klara mig den gången. Då jag pg av detta började ana oråd och tjöta med stackars vänner om hur jag minsann skulle åka å shoppa säkerhetsstigbyglar...

 Snacka går ju...

Då jag inte lyssnade till fullo på sunda förnuftet ,så behövde antagligen verkligheten att prata vett med mig! Så vips så hamna jag i samma situation som jag gjort veckan innan, men nu redde jag inte upp situationen så vips så hängde jag i luften,utan häst, och insåg att jag satt fast i stigbygeln. Jag föll och sen; SMÄRTA!!!!!!!!

 Av någon mycket märklig anledning råka två grannar vara på besök-jag skulle ju BARA rida färdigt,sen skulle vi ju dricka kaffe... Så det känndes skönt att inte va ensam när "shit happends". För eftersom jag e ensam på Gårn hela dagarna och rider 99% ensam så var det ju en riktigt trevlig slump.

YNK YNK OCH HUJEDAMEJ

När jag låg och kved(läs;vråla skrek grina) på backen så frågar jag

-Var är Sixpack!?

-Han står här bredvid!

Och där stod han...precis bredvid med hängande huvud, helt lös medans grannarna prata med mig, och ohästvana som dom va så hade dom inte entanke på den lösa hingsten.

-ÅÅÅÅÅÅ tjöt jag! Han måste ha en gooodis!Så fantastiskt! Han står kvar!!!

-Men galna människa-hur kan du tänka på sånt NU!?!?

Nåväl, jag bad en av grannarna ta Sixpack och så skedde,men då jag fortfarande inte kunde röra mig, så såg jag inte HUR min order verkställdes...

Började ana oråd då jag efter en stund insåg att båda grannarna stod över mig igen och ställde frågor som

-Ska vi ringa ambulans?

-Ska vi ringa NÅGON?

-Var är Sixpack NU?!fråga jag-milt sagt,lätt hysteriskt...

-Där, sa grannen

Antagligen hade min, mycket goa och rara, granne sett en och annan cowboysfilm, så han hade frankt surrat fast Sixpack,med stång och kapsontyglar, i paddockstaketet....Och då menar jag SURRAT FAST!

-Jesus Amalia, tänkte jag panikslaget där jag fortfarande låg på backen

Han kommer å slänga sig....

-Snälla kära granne-gå nu VÄLDIGT sakt fram och snurra upp hästen ur staketet...VÄÄÄÄÄÄLDIGT försiktigt...

Lugn, snäll och go som min granne e, så lyckades han med en bedrift, som jag antagligen INTE hade lyckats med, att surra upp knutARNA utan att hästen kastade sig bakåt! Ibland är det nog bra att inte veta så mycket om

vad 500kg flyktbenägna-klaustrofobiskta-testosteron muskler kan ställa till med....

DEN SISTE IDIOTEN...EN DEFENITIONSFRÅGA
Nåväl, där stod granne1 med 1st häst, granne2 försöker få upp 67kg gnyendes köttklump från backen.

 Jag kan stå och jag lever,tänkte jag

-Vad ska DU göra NU!?sa granne1 med STORA ögon

-Rida såklart, sa jag nog något brysk när jag tog tyglarna ock ledde(läs:hasade med stöd av hästen)pållen till den braiga handikapprampen som min kära Far har snickrat ihop åt mig-den kom väl till pass nu kan jag tala om!

 Här ser ni ramp+pall i hörnet

-Är Du inte riktig!?tjöt grannarna i kör

Men som sagt, förstår att det verkade galet i icke-hästmänniskors ögon, men i mina och dom flesta andra hästmänniskors ögon tedde detta sig som en fullständigt normal handling.

 Efter någr jävligt plågsamma minuter satt jag återigen på samma plats som jag va innan jag hamnade i "Här och Nu"...Sixpack bar mig som om han hade ett ägg på ryggen. Och efter några "det-funkar-om-jag-håller-i-manen-varv" så styrdes kosan mot stallet. Hästen kläddes av och tog sig ut i hagen med mig klängandes i manen, fy jävulen va plågsamt det va-men jag va nöjd med att jag kunde gå(läs:hasa fram under jämmer,yl,fula ord och tårar)

Min granne berättade vid ett senare tillfälle att han var så fascinerad av att hästen tvärstannade så fort jag föll och backa ett steg så jag kom loss och stod därefter som en staty...

Hästar, dessa fantastiska djur, inte konstigt man håller på med dem-för hur mycket jobb och slit och tid som går åt när man håller på med dessa varelser, så är det värt alltihopa!Så att jag tänker hålla på med dessa underbara djur så länge jag kan-för de lär en nåt nytt varje dag-och de slutar aldrig förvåna en...Hur kan man INTE älska dom? Hur kan man inte älska någon som alltid berättar sanningen för en-man måste bara lära sig att lyssna, och det är det som e det lilla kruxet...

Grannarna fick kaffe,sen smög jag iväg till akuten efter en konsultation med den kloka Ryrvikskan

 Sent ska syndarn vakna så i morgon skall jag och Rötenäsingen åka och shoppa dom där säkerhetsstigbyglarna och kolla på en såndäringa säkerhetsväst...   ;-)

Och jag som tom satt upp både lyktor å bokstäver så jag inte ska förirra mig i sandlådan.....

 Mina pållar fick litte semester i alla fall!Och tusen tack för hjälpen kära grannar!!!!För å inte tala om Ryrvikskans utryckning som hästledsagare morgonén där på!!!!!!!Här ser ni en anledning till att dratta av fler gånger....

Underbara, inte sant!!!!Fast det var ju hon som EGENTLIGEN skulle ha blommor för att hon kom å hjälpte mig ju!!!

På Återhörsel! '

Eiram-learning by doing.....not for veklingar   ;-o

......

Här några annorlunda bilder på underliga varelser

Sixpack med kära Gubben och Randi-den förskräcklige som måste va i centrum konstant....

Sixpack demonstrerar hur farlig och galen man kan se ut när "andan" faller på...

Vem vill möta dethär garnityret en mörk natt...Tim drömmer sig in i sin roll som vakthund...

Å dessa underbara varelser-grodor nåja,antagligen en padda, men det spelar ingen roll-för kan man vara sötare!?

Det kan man! säger Maja med bestämd ton.

På Återhörsel

Eiram-som valde att stå bakom kameran,klokt val!