Bilden är tagen av Sopemadingen och jag hoppas hon inte misstycker att jag publicerar den såhär.... 

PILLER MOT KOLLER
 Så där ja...nu har man överlevt denhär kursen oxå. Lika kollrit nervös som vanligt. Värst var första passet givetvis -så till den milda grad, att färgen försvann från mitt ansikte när jag klev av min tappre kompanjon. Tänk om man ändå hade lite mer balans på nerverna....En blivande väpnare (med oxå en granne pålle av samma ras som Sixpack) kom till min undsättning och gav mig nåra homeopatpiller som skulle göra att de två grå jag är beskaffad med, sluta irra omkring som i den ändlösa rymden. Om dom funka eller ej vete gudarna, men dagens sanning är att det gick mycket bättre pass 2...

  Skulle nog bett henne om nåt piller mot resten av kroppen idag...För idag sträva jag, men tyckte ändå inte kroppen hängde med. (Mindre än vanligt alltså)

 Ja ja man kan ju bara göra så gott man kan!

MIN VACKRE FÅLE

 Sixpack har skött sig likt en gud hela helgen och jag är stolt som tuppen!

Så ruggit tålmodig och snäll. Kan man gifta sig med en häst?

(Gubben min segar ju ändå med bröllopsplanerna... ;-)  )

KAROLINERNAS INTÅG I ....ridhuset

 Ett nytt inslag på kursen var en grupp kavallerister från 1700talet som övervintrat och uppenbarligen klarat marschen över norska gränsen då det begav sig.

Hästarna var en brokig skara, men jag tror att det gick ju även styggt åt hästarna på ovan nämnda marsch. Så då tager man vad man haver och finns att tillgå och det är ju då inte säkert att alla fålar är stöpta i samma mall och erhåller enhetlig färg. Då marshen antagligen tagit på krafterna och männen (+ en maskerad kvinna) behövdes exercisen putsas på lite. Detta gjordes med ömsom rappa ordrar och något fördröjda dylika från Bent, som tyvärr inte hade sin grå slängkappa på sig, då han för dagen var iklädd sommarkostym. Annars hade man nog trott att den där kulan vid Fredrikshalds fästning missat sitt mål....

  Oooops, förlåt...det va ju farsan till ovannämnda härförare som bar GRÅ kappa....nåja-gubbsen hadde samma uniform i alla fall oavsett.

ATT VÄRJA SIG

 Senare på Söndag var det en genomgång i fäktandet ädla konst från både häst och till fots. Fråga om jag fick ingå i truppen som skulle öva skarpt i ridhuset (tack och lov utan häst-annars hade inte tanken slått sig) men när det blev dags fick jag kalla fötter då jag insåg, att jag för tillfället skulle va gla om jag kunde hålla mig på mina fötter utan att göra en "Karl XII" (dvs snubbla på sina egen sporrar och hamna i prekär situation.....) Så det får bli en annan gång....vore sköj, då jag får erkänna att gillar sånt där litte grann...Jag har ju ändå en kort militär bana inom flygvapnet på på 90talet.

 Di första stridpiloterna var faktiskt kavallerister och så där ja!

Cirkeln är sluten....   ;-)

Förhistorisk stridpilot som jag känner viss samhörighet med, då jag vet hur det känns att snubbla på sporrarna

NYCKELPIGA

 Nå väl, det var en otroligt lärorik helg och jag var så glad att jag fick så mycket nya nycklar (och borttappade gamla....) till min fortsatta strävan mot bättre harmoni mellan mig och de tappra tålmodiga kompanjoner till hästar som jag lyckligtvis har i min ägo.

  Ska försöka fixa tag i nån autentisk bild från eventet oxå. Jag fastnade faktiskt både på stillbilder och rörliga bilder den här gången, väntar med spänning på di rörliga, för å se vilka ticks jag har för mig...

MOT NYA DRABBNINGAR

 Nästa event blir för Christina Drangel i September och det ser jag verkligen fram emot.

På Återhörsel

Eiram - med di få grå