Jag har varit med om en upplevelse som jag kommer minnas för resten av mitt liv.....

 En vinterprydd måndagmorgon styrdes kosan mot Årjäng, för att där sammanstråla med resesällskap i form av Sleipner-Marita och byte från SAAB till huuuu....Volvo  för att ratta vidare mot Borlänge och Rommetravet!

 Resan gick bra och Volvon visade sig vara riktigt trevlig....ägaren till Volvon var visserligen ännu trevligare, så resan gick ganska fort tills vi kom till Ludvika...

Där va det tvärstopp! Vi skulle i Ludvika sammanstråla med ett mycket trevligt annat par för vidare lotsning mot Romme.

 Medans vi blev påvisade en skogsväg av en polis för att komma förbi stoppet (orsakat av en Lastbil på glid) så ringde lotsparet och sa att vi va tvungna å ta en ytterligare en annan ko-stig pg av ytterligare en olycka (mindre trevlig frontkrock tydligen)

Tillslut va vi framme.......

Jag berättade ju här i bloggen att det skulle va lite event den 28e december. Å nu är jag hemma från detta! Ni får verkligen ursäkta den dåliga bildkvalite´n i detta inlägg, men jag glömde min kamera i bilen....  så det blev till å fota med mobilen....

hmmm...det va 15minus och det gjorde ju sitt till när man skulle knäppa med stela fingrar oxå!

 Jag blev involverad i detta via Travklubben Sleipner (http://www.sleipner.org) som anlitade mig till att göra deras avtackningspresent till en viss hästs ägare....

 Plus att påta ihop ett par motiv till vykort som skulle användas i samband md detta! Gissa om jag blev glad för detta uppdrag!!!!!!

Ena vykortsmotivet delades ut på Romme travbana denna eminenta kväll...

och det andra prydde baksidan på travprogrammet!!!!

Sådär ja, nu fick ni se en skymt av dom i alla fall  

 Det var en vacker, rolig och fantastiskt kväll med en otrolig stämning. När Järvsöfaks defilerade inför sin otroliga karriärs sista lopp, gjorde han det i eget majestät, sen kom dom andra efter...

FÖRSTA OCH ENDA GÅNGEN HITTILLS

 Då jag oxå hamnade i vinnarcirkeln så känndes allt verkligen surrealistiskt.

Hade fått med mig sista bunten vykort ut, då det va säkrare å bära dom än de inglasade tavlorna (även om jag försöker lära mig å å ha koll på kroppen- så har jag inte kommit så långt att jag vågade mig på å bära tavlorna, det räckte med att jag inne i vinnarcirkeln lyckades sparka ut en marshall och halka i en snödriva så kappan blev full i snö......)

 Jag delade ut vykorten till några barn, men det började sträckas upp händer tillhörande alla åldrar, så det slutade med att jag fick kasta ut korten till publiken. Detta va mycket populärt och folk kastade sig mot marken för å få tag i korten! Tänkte att det skulle säkerligen ligga många kort kvar på backen sen, men då jag var en av de sista som masade mig in i värmen efter ceremonin blev jag så rörd när inte fann ett enda kort på marken.....  

DAGENS DUBBEL

 Sedan gick loppet och jag och rara Sleipner-Marita stod och höll tummarna, för Järvsöfaks må vara ett unikum, men han är dock trots allt en häst och hästar kan faktiskt råka göra saker emellanåt som man inte riktigt kalkylerat med.         

 Men  Järvsöfaks gjorde ingen besviken.... loppet såg precis ut som defileringen   fast i högre fart och åt andra hållet...(Defileringen går i bakvarv på Romme www.rommetravet.com )

 Under hela loppet spelades musik....Det va så stämningsfullt så man slutade aldrig å rysa...

RAMPLJUSET....

Därefter släcktes delar av banan ner....och en strålkastare tändes...då stod håren rakt upp på mig...jag hade ju målat de två tavlorna på exakt samma tema...

 Ljuskäglan följde sedan Järvsöfaks hela vägen var han än gick.

Hans sulky plockades bort i Vinnarcirkeln och det vimlade av fotografer och gratulanter för att inte tala om alla drygt 3000 andra personer som stod och hyllade den mörke vackre pållen! Det var magiskt.

 Järvsöfaks själv vart nog lite fundersam då han faktiskt jassade runt lite, jag har sett honom förut live och upplevt honom som lugnet själv, vilket han tydligen skall vara oxå! Men idag va det nog lite speciellt för honom oxå...

GLÄDJETÅRAR

 Tavlorna delades ut och till min stora lättnad (har vart så bedrövligt nervös över vad de skulle tycka om dem  ) verkade det som om de va väldigt uppskattade!

 Då Jan-Olov Persson (ägare och körsven) skulle skifta plats med Järvsöfaks och Magnus (ägare nr2) skulle sitta där Jan-Olov brukar sitta, så blev det ju efter en stund lite komplicerat att bära tavlorna så de lämpades över till några andra som fick hugga in å va bärhjälp.

Jan Hedren, sportchef på Rommetravet, hade komponerat ihop denna fantastiska kväll och man kan inte lyckas bättre än så, fantastiskt!

SORTI

Efter en ceremoni med otroligt vacker musik till så skrittade Järvsöfaks med följe, ut i den mörka vinternatten igen, mot ett väntande varmt stall....

 Jag och Sleipner-Marita beslutade för att göra lika dant, och kosan styrdes mot Årjäng igen...

På Återhörsel!

Eiram- med potential att äga Järvsöfaks efterträdare....  

 (har ju i allafall en märr som jag kan använda honom på.....................  )