Sådär ja, nu va man hemma från första segmentet på Utbildningen!

Maja överlevde resan med bravur. Jag överlevde tack vare kaffe, detta livselexir!

SÖNDAG

Lastade in Maja i lådan vid strax efter 1100 efter att ha visat min anlitade HORSE-NANNY fröken Rara Sara de sista smådetaljerna.

 Första stoppet blev på Överby(THN) där de sista glömda prylarna skulle inhandlas.

Insåg efter en rundtur att allt jag skulle ha fanns på RUSTA. Efter lite bränslepåfyllnad ringde ressällskapet Sus och sa att hon va på Stallbackabron.

Det va bara te å trycka ner högerfoten....tur det finns en såndäringa Jag-är-trött-i-foten-men-kan-gasa-ändå-funktion på lilla Grålle-V6. Den användes flitigt på E18.

 Med några foder/pissa/vätske-stopp så anlände vi till Johannesberg vid 1900.

Maja och Vic ställdes i varsina boxar och såg tämligen oberörda ut efter resan.

Jag och Sus åkte till den stora metropolen Rimbo och stannade vid ett gatukök som visade sig va värsta Gourmet-Restaurangen! Där åts det kvällsmat resten av veckan.

Innan läggdags stötte vi på de andra som va med på kursen. De två goa tjejerna va Fröken M från Danmark och Fröken H från Norge. Men vi hade tyvärr ett manfall pg av, ve och fasa, magsjuka. Men förhoppningsvis är vi full styrka nästa segment.

Sen va det natti natti

Här syn Sus med Vic, Christina, Fröken M och Fröken H. Ps. Se bommarna...bara nordens färger...hi hi

MÅNDAG och resten av veckan

Vaknade som en kommandosoldat kl 0630.

Insåg att det fodrades i stallet.

Jag i min enfald hade fattat det som att rummen låg på golfresorten vid slottet, men det var i Stallet som tillhörde Slottet som vi skulle sova i....Fick som tur va detta info strax innan ankomst så jag slapp och göra som en annan av deltagarna gjorde...Hon fick denna info på golfresorten dit hon anlänt med taxi....  

Måndagen och resten av veckan gick i LÄR-DIG-ATT-DU-HAR-KROPPSDELAR-OCH-VART-DE-HÅLLER-HUS tecknen.

Massa intressanta övningar för den ostyrige kroppen en har och det va bara å tacka å ta emot.

 Detta fick vi även lära hästarna.

Maja i lånad hage

Kan ju säga att Maja va betydligt bättre på övningarna än va jag va. Mina kroppsdelar har ju en viss förmåga att vara på rymmen eller i vart fall ha en benägenhet för å vilja rymma.

 Maja tyckte emellanåt att jag va rätt klumpig av mig och hon är noga med att få förklarat för sig hur saker ska gå till väga. Då gör hon det med hög koncentration och precision.

 Det blev dock lite körit för Maja när hon skulle vara med andra personer, men när de fick förklarat för henne att de menade samma så förstod hon tillslut. Men frustrationen blev rätt hög stundtals. Maja har ju lite svårt för när hon inte vet vad som händer och nya människor betyder ju nya varelser att lära sig förstå och läsa av. Men det gick fint tillslut.

 Men mestadels så va det jag själv förstås som lulla runt med Maja i övningarna som va SUPERBRA! Är helnöjd med vad vi fick lära oss under veckan och jag bara väntade på å få komma hem och praktisera kunskaperna på Sixpack.

Maja blev så mentalt trött av alla övningar så hon låg å sov som en sten på dagarna mellan passen.Tyvärr fick jag inte nåt kort på detta  då hon reste sig varje gång innan jag fått upp mobilen.... 

Sista dagen blev det ett ridpass och Maja gick som en klocka men uj uj uj vad trött hon blev.

På Torsdag va det alltså hemfärd och pållarna lastades in och vi va On the Road again.

Maja fick oväntat besök i sin låda utanför Arboga i form av ex-ägarinnan med Gubbe. Efter en trevlig stund med intag av foder och påfyllnad i koffeintanken på Gyllene Måsen tillsammans med förut nämnda och Sus så fortsatte resan.

 Tack käre Gud/Tor/Oden/Allah eller va det nu heter, för den sinrika uppfinningen mobiltelefonen. Jag och Sus snattrade i den mest hela vägen med varandra och för omväxlings skull andra som fanns i telefonlistan. Allt för å hålla korpgluggarn öppna och ekipaget på vägen.

  En gång ringde Sus (som låg bakom mig) och undrade om hon börjat se i syne.

-Ser jag i syne eller...det ser ut som din bil blinkar ibland?!?!

-ehum....Du ser inte i syne, jag har fått svårt å skilja på spakarna...så jo det är jag som sätter på blinkersen när jag ska sätta på vindrutetorkarna...  

Men efter att ha skrattat oss hem i telefonen så anlände jag hemma på gårdsplan vid 0000 på natten.

 Borta bra men hemma bäst, hur kul å intressant saker är borta så är det nåt visst med att komma hem till häst,vovve och Gubbe och de andra djuren.

 Sixpack satte jag klorna i med övningarna redan nästa dag...men det är en annan historia...

På Återhörsel

Eiram-student igen

PS. VECKANS HJÄLTAR

Ps. ALLA VÄRLDENS GÅVOR TILL RARA SARA OCH PAPAYA FÖR BARNVAKTERIET OCH TILL KÄR GUBBE SOM HÖLL STÄLLNINGARNA PÅ KVÄLLSSKIFTET. TACK TACK TACK!!! Puss och kram från Sixpack