Jaha så har man blivit några kronor fattigare igen då, men det är dom värda mina pållar-och hovisarna oxå för den delen!

Pållarna behövde ju nya dojjor igen, eller behövde och behövde, det kunde ju väntat några veckor till...  

 Jag hade smart som jag e, givetvis räknat fel och pållarna har bara gått fem veckor...nåja hellre för kort tid än för lång tid, men mina pållar är normalt 7veckors hästar så detta var väl å ta i, men när jag kom på detta så kunde jag inte med att ändra...vill ju inte göra reklam för en förvirrad hjärna...

Det är alltid lika trevligt när grabbsen från dal dyker upp.     Det är musik å sång och glatt humör som onekligen smittar av sig på folk och fä. Dessutom är dom förbannat duktiga på det dom gör, vilket jag inte är så ledsen för direkt!

Maja har ju vart lite skeptisk mot hovslagare innan jag fick henne, men hon är tämligen betuttad i sin nuvarande. Tror han gillar henne oxå  

Vem gillar inte Maja...  

Nåväl, nu ska det väl tajmas bättre näata gång, så 7veckor blir det då om inget annat sägs!

På Återhörsel!

Eiram-fan of The Baseballs

Den kom till slut ändå, sommaren alltså. Det trodde man inte för 3 månader sedan när snön gick nästan till midjan.

Men nu är den här!!!!!!!!!!

Pållarna går sedan två veckor tillbaks ute dygnet runt och jag tror dom gillar det skarpt! (Även om båda två är lite "stalltofflisar" av sig)

Vi har haft tur hittills och sluppit såndär i luften som bits och det är jag MYCKET tacksam för!

Det blommar aldeles förfärligt överallt-så även i min paddock så den har blivit attackerad av mig idag.

Andra punktinsatser har även gjorts i skogen under veckan. Passade då på att få lite ved material avstjälpt på gårn.

Men sommaren har inte bara fört gott med sig. Något djur har varit extra hungrigt och råkat sikta in sig på våra älskade hönor så dom finns numera i höne-himmlen. Det är så ledsamt så jag vet inte vad jag ska göra, men det blir inte några hönor på ett tag nu....

Igår va jag ute å foto med nya objektivet och då vår kära Elvis är ett tacksamt objekt att fota så blev det några bilder på honom förstås...

Och idag är jag förstås extra glad att jag gjorde det.....

Heralda är oxå borta....

Det är så jobbigt när de försvinner de små djuren, så himla jobbigt, man bara grinar och grinar...usch...man kanske skulle hålla sig till plastdjur....

Men de skänker ju en så stor lycka när de finns hos oss och jag skulle inte kunna leva utan djur tror jag....

Man måste njuta av tiden man får med dem istället!

På Återhörsel

Eiram-glad och ledsen samtidigt

DAGENS HUVUDPERSON

Tänk vad tiden går. Jag tycker inte det var länge sedan jag ledde in en 13årig hingst i stallet en höstdag och vips så fyller den då 13årige hingsten 20år!

Vad hände?!?  

 Ja det har ju onekligen hänt mycket på de åren både med mig och hästen.

Älskad

Då han är mig så kär, så tyckte jag självklart att han var värd att firas med pompa å ståt så jag tänkte att de personer som haft med honom att göra på ett eller annat sätt skulle bjudas in.

 Det var tyvärr några som hade fått förhinder, men här ovan ser ni gratulanterna som infann sig på rad, minus Sixpacks nuvarande hovslagare som kom inramlades på sluttampen och således inte fastnade på detta kort.

 De som dock fastnat på fotot är följande från vänster;

Sopemadingen=skötare-red även in Sixpack när det begav sig

Före detta Ägares Fru

Före detta Ägare

20åringen him self

Uppfödare

Uppfödares Fru

HEDERSTÄCKE

Sixpack blev överöst med morötter och uppfödaren kom med en alldeles helt fantastisk present....

Nämligen Sixpacks far Pecka J:Rs Segertäcke från segern i Nordiskt Treåringspris på Jägersro 1980!!!!!!!!!!!!!

 Jag blev rörd minst sagt! Tårarna var inte långt borta!

Före detta ägaren var helnöjd

-Äntligen fick han ett täcke! Tänk att så fort han startade och det var hederstäcken så blev det ingen vinst!

Samma före detta Ägaren tog sig tom en kort ridtur på dagens huvudperson!

För att återgå till dagordningen

Sopemadingen anlände först för hon hade fått vara tårtupphämtare. Därefter sadlades Sixpack, då han av mig i 20års present fått en ny sadel som jag provred första gången idag. Den var jag supernöjd med!

Efter presentutdelning blev det kaffe och tårta i trädgården och prat om Sixpacks fornstora dagar och allt gott som följt i hans kölvatten. Jag är så tacksam för alla som kunde komma och för presenterna! (Täcke och massa morötter!)

Dagen avslutades med en inspektion av Sixpacks "fru" förstås och även hon fick idel lovord!!!

(Det pratades om ev betäckningar och föl och sånt men jag får gå klart utbildningen först, så om två år får jag ta mig en funderare på huruvida jag ska bedriva nån..ehum.. form av avel ) 

Karriär

Ja det verkade ju onekligen gått troll i det där med täcket, med tanke på att Sixpack gjorde 159 starter på travbanan!

 Sixpack gick även ett antal montelopp, men på den tiden registrerades inte dessa på STC som det gör idag, så jag vet inte hur många montelopp det blev.

 Här kommer lite prestationsinfo på den lille kämpen som faktiskt tävlade från två års ålder ända till 12 års ålder på travbanorna.

 På sina 159 starter sprang han in 662 500 kr och tog 15segrar, kom 2:a 11gånger och 3:a 16gånger för att inte prata på alla gånger han placerade sig och fick en slant!

Han tog följande rekord:

 1,14,2 ak     1,15,2am    1.15,6k     1,16,3al    1,16,4l     1,16,5m

Sixpack är född den 20 April 1990 och är e. Pecka J:r (e.Pecka Trickson) u.Chris Pride(ue.Peridot Pride uue. King Bunter)

 Nu för tiden är han dock en underbar ridhäst, fast jag kört honom emellanåt oxå.

                 Foto:Emelie Lindohf   Jag och Sixpack på Hästens Dag i Ed 2009

Han är lika underbar att köra som att rida och han vill alltid göra sitt bästa, denna fantastiska varelse till häst! Jag är så stolt över honom så jag nästan spricker!

 Jag känner mig så lyckligt lottad och lycklig varje dag när jag får se in i hans vackra kloka stora blanka och varma ögon och jag hoppas innerligt att så få göra i många år till!

 Det finns något i hästars ögon som skvallrar om ett djup som jag inte funnit någon annan stans på jorden - vem vet va de egentligen vet....

En sak vet jag i allafall,

 Jag är helt övertygad om att Sixpack visste att alla var där för hans skull idag!

Jag märkte tydligt på honom att han kände igen de som dök upp. Han blir på ett speciellt sätt när han känner igen någon!

Det var hans dag och det förstod han!

Jag Älskar Dig Sixpack! Tack för allt Du lär mig varje dag min fantastiska bruna hingst!

På Återhörsel

Eiram-lyckligt lottad hästägare

Se där ja! Nu har man vart å levererat pållarna uppe i Årjäng som skall hängas inför Söndagens bravader...

 En eloge vill jag ge till de inblandade på museet och Kroken och Morbror förstås! Tack så fruktansvärt mycket för all support och hjälp, det ska bli dret-kul!

Till råga på allt så smäller det till och är V65 och dagens Dubbel på Årjäng så nu gäller det bara att be till de rätta vädergudarna...  

 Har faktiskt även i år fått äran att snickra ihop omslaget till Årjängs Travprogram! Ideén till detta skall jag ge Sixpack äran för, för det a han som gjorde att jag kom på att måla av travbanan från detta håll!

Väl uppe i Årjäng passades det även på att hälsa på mina älskade morföräldrar. Det känns onekligen märkligt att de är 90år och strax under...De är ju liksom precis som vem som helst, pigga och glada trots lite tyvärr nedsatt hälsa. Det är alltid lika härligt å komma hem till dem och sitta i deras kök som jag gjort så länge jag minns. Jag älskar att vara där!!!!!Mormor bakar världens goaste bröd och jag smockar å äter allt jag kommer över! För att inte tala om det goa kaffet...finns inget som mormors kaffe! All världen kramar till min Mormor och Morfar- Ni är bäst!

 Men Onsdagens Årjängsresa blev en dyr historia...åtminstone hemfärden...då va det min tur att bli hängd...åtminstone fick det mig att hänga ordentligt med huvudet... Min högerfot råkade få för sig att jag skulle betala in lite extra till staten...ja ja man får se det positiva...i Sverige idkas inte längre stening,halshuggning,annan fantasifylld arkebusering eller andra kroppsliga påhopp för att man fått intemittent dysleksi. Tackar för detta, men mitt huvud hänger ändå-i alla fall på sned.

På Återhörsel efter helgen

Eiram-hänger med hästhuvudet

Håller som bäst på å måla som en besatt för å hinna klart till hängningdags nästa vecka. Vernissaget är den 25eApril och kul nog på en travdag! Så tröttnar man å glo på pappershästar så finns levande att se i action och vise versa. Dessutom är Årjängs Travbana den vackraste i hela Sverige så man kan njuta av många utsikter där!

BEHÖVER MAN RAMAR I TILLVARON?!?

Har vart å shoppat ramar till alla tavlor idag och det va inget billigt kalas...men men...

 Givetvis så va ramarna jag bestämt mig för SLUT !?!?!?!  Jag såg mitt liv passera i revy för en liten stund eftersom jag har problem med förändringar...särskilt när man måste ändra för att det man tänkte först har blivit MISSION IMPOSSIBLE! Men det finns en mening med allt och det visade sig så även denna gång.

 Det hela resulterade i MYCKET bättre val av ramar och målningarna framträdde MYCKET mer! Rent ut sagt, det va en JÄVLA TUR att de förstpåtänkta ramarna inte fanns längre!!!!!

 Så tyvärr, ni som ville köpa ramar med guldkant på...  

VÄRKEN

Motiven som sitter i ramarna är gjorda i pastell på "pälspapper" och är tänkta (i alla fall...)att föreställa 10 olika hästar från Årjängstrakten som placerat sina hovar i extra rask takt på travbanorna världen över. Dessutom kommer jag hänga upp lite diverse andra originalillustrationer som jag snickrat ihop.

 För vägbeskrivning och öppettider kika in på www.travmuseet.com .

LITE KURIOSA

Annars är vägbeskrivningen enkel...  Europaväg18 (E18-alltså) (Från Stockholmshållet sett) kör mot Norge-ser Du skylt Årjäng så är det där på höger sida-har Du kommit till en skylt RIKSGRENSE NORGE-backa några mil. Kommer Du från NORGEhållet på E18 så backa cirkus 40 mil när Du ser skylten STOCKHOLM om Du missade skylten med ÅRJÄNG.

 Det hela kommer bli ännu lättare när det är en TYDLIGARE skylt vid travbanan...men det är en annan historia som jag kommer återkomma till....  

Är faktiskt bedrövligt nervös för detdär vernissaget....  man vet ju liksom inte va folk ska tycka. Men som tur är så har Nordiska Travmuseet MYCKET innovativ och kreativ personal som ska fixa och trixa runtomkring bilderna så det sa bli otrooooligt roligt å se hur det blir....

 Kommer nog inte hinna med bloggandet på nån vecka så jag återkommer när jag hängt pållarna....  

På Återhörsel

Eiram -som känner sig konst-ig(efter allt sprutande med fixativ...)  

Sådär ja, nu va man hemma från första segmentet på Utbildningen!

Maja överlevde resan med bravur. Jag överlevde tack vare kaffe, detta livselexir!

SÖNDAG

Lastade in Maja i lådan vid strax efter 1100 efter att ha visat min anlitade HORSE-NANNY fröken Rara Sara de sista smådetaljerna.

 Första stoppet blev på Överby(THN) där de sista glömda prylarna skulle inhandlas.

Insåg efter en rundtur att allt jag skulle ha fanns på RUSTA. Efter lite bränslepåfyllnad ringde ressällskapet Sus och sa att hon va på Stallbackabron.

Det va bara te å trycka ner högerfoten....tur det finns en såndäringa Jag-är-trött-i-foten-men-kan-gasa-ändå-funktion på lilla Grålle-V6. Den användes flitigt på E18.

 Med några foder/pissa/vätske-stopp så anlände vi till Johannesberg vid 1900.

Maja och Vic ställdes i varsina boxar och såg tämligen oberörda ut efter resan.

Jag och Sus åkte till den stora metropolen Rimbo och stannade vid ett gatukök som visade sig va värsta Gourmet-Restaurangen! Där åts det kvällsmat resten av veckan.

Innan läggdags stötte vi på de andra som va med på kursen. De två goa tjejerna va Fröken M från Danmark och Fröken H från Norge. Men vi hade tyvärr ett manfall pg av, ve och fasa, magsjuka. Men förhoppningsvis är vi full styrka nästa segment.

Sen va det natti natti

Här syn Sus med Vic, Christina, Fröken M och Fröken H. Ps. Se bommarna...bara nordens färger...hi hi

MÅNDAG och resten av veckan

Vaknade som en kommandosoldat kl 0630.

Insåg att det fodrades i stallet.

Jag i min enfald hade fattat det som att rummen låg på golfresorten vid slottet, men det var i Stallet som tillhörde Slottet som vi skulle sova i....Fick som tur va detta info strax innan ankomst så jag slapp och göra som en annan av deltagarna gjorde...Hon fick denna info på golfresorten dit hon anlänt med taxi....  

Måndagen och resten av veckan gick i LÄR-DIG-ATT-DU-HAR-KROPPSDELAR-OCH-VART-DE-HÅLLER-HUS tecknen.

Massa intressanta övningar för den ostyrige kroppen en har och det va bara å tacka å ta emot.

 Detta fick vi även lära hästarna.

Maja i lånad hage

Kan ju säga att Maja va betydligt bättre på övningarna än va jag va. Mina kroppsdelar har ju en viss förmåga att vara på rymmen eller i vart fall ha en benägenhet för å vilja rymma.

 Maja tyckte emellanåt att jag va rätt klumpig av mig och hon är noga med att få förklarat för sig hur saker ska gå till väga. Då gör hon det med hög koncentration och precision.

 Det blev dock lite körit för Maja när hon skulle vara med andra personer, men när de fick förklarat för henne att de menade samma så förstod hon tillslut. Men frustrationen blev rätt hög stundtals. Maja har ju lite svårt för när hon inte vet vad som händer och nya människor betyder ju nya varelser att lära sig förstå och läsa av. Men det gick fint tillslut.

 Men mestadels så va det jag själv förstås som lulla runt med Maja i övningarna som va SUPERBRA! Är helnöjd med vad vi fick lära oss under veckan och jag bara väntade på å få komma hem och praktisera kunskaperna på Sixpack.

Maja blev så mentalt trött av alla övningar så hon låg å sov som en sten på dagarna mellan passen.Tyvärr fick jag inte nåt kort på detta  då hon reste sig varje gång innan jag fått upp mobilen.... 

Sista dagen blev det ett ridpass och Maja gick som en klocka men uj uj uj vad trött hon blev.

På Torsdag va det alltså hemfärd och pållarna lastades in och vi va On the Road again.

Maja fick oväntat besök i sin låda utanför Arboga i form av ex-ägarinnan med Gubbe. Efter en trevlig stund med intag av foder och påfyllnad i koffeintanken på Gyllene Måsen tillsammans med förut nämnda och Sus så fortsatte resan.

 Tack käre Gud/Tor/Oden/Allah eller va det nu heter, för den sinrika uppfinningen mobiltelefonen. Jag och Sus snattrade i den mest hela vägen med varandra och för omväxlings skull andra som fanns i telefonlistan. Allt för å hålla korpgluggarn öppna och ekipaget på vägen.

  En gång ringde Sus (som låg bakom mig) och undrade om hon börjat se i syne.

-Ser jag i syne eller...det ser ut som din bil blinkar ibland?!?!

-ehum....Du ser inte i syne, jag har fått svårt å skilja på spakarna...så jo det är jag som sätter på blinkersen när jag ska sätta på vindrutetorkarna...  

Men efter att ha skrattat oss hem i telefonen så anlände jag hemma på gårdsplan vid 0000 på natten.

 Borta bra men hemma bäst, hur kul å intressant saker är borta så är det nåt visst med att komma hem till häst,vovve och Gubbe och de andra djuren.

 Sixpack satte jag klorna i med övningarna redan nästa dag...men det är en annan historia...

På Återhörsel

Eiram-student igen

PS. VECKANS HJÄLTAR

Ps. ALLA VÄRLDENS GÅVOR TILL RARA SARA OCH PAPAYA FÖR BARNVAKTERIET OCH TILL KÄR GUBBE SOM HÖLL STÄLLNINGARNA PÅ KVÄLLSSKIFTET. TACK TACK TACK!!! Puss och kram från Sixpack

Jahapp! Så va dagen D här då och det är bara ett par timmar kvar innan Maja ska åka låda i 45mil.

 Hoppas innerligt att Maja uppskattar vår lilla utflykt....

Jag skall nämligen göra första delen på min 2 1/5 åriga utbildning till Instruktör i Integrerad Ridkonst-Klassisk Dressyr med hjälp av modern pedagogik. Jag har nämt detta förut i bloggen men nu är det alltså dags!

Ska bli sååååå spännande!

Rara Sara assisterar tillsammans med sin Papaya barnvakt åt Sixpack medans jag är borta. Jag är såååååååå LYCKLIG för detta och vet inte riktigt hur jag ska Tacka henne....men jag får väl komma på nåt!  

Hoppas bara att herrn inte inser att frugan är på rymmen.....

Jag kan ju förklara verbalt till min Gubbe att jag kommer tillbaks på Torsdag natt....det vet inte Maja, så hon kan inte berätta för sin (Sixpack)...även om hon visste liksom....

Så Papaya får assistera som Eskort dam till Sixpack öhhhhh......  

Hoppas hon är fin nog för honom...

Ja det är hon ju allt för mig i allafall, goa rara söta Papaya!!!!

Hade jag fått önska så hade Papaya fått va här för jämnan....  

En eloge till kära Gubben oxå som även han håller ställningarna på hästfronten åt mig.  

Ja ja nu får jag lägga på ett kol så jag håller tempot uppe. Som vanligt när jag ska nånstans så har sömnen varit tämligen obefintlig i natt så här gäller å tanka kaffe!!!!!

På Återhörsel!

Eiram-On the Road again

Idag är sorgen obeskrivlig då en kär familjemedlem har lämnat oss att vandra vidare här på jorden utan henne.

                            Jackie f.31 0ktober 1998 d. 23mars 2010

Jackie älskade snö och vinter och jag är glad att hennes sista vinter blev en riktig vinter precis som alla polarhundar vill ha.

 Men nu försvann hon tillsammans med sin älskade snö, som töat bort i samma höga takt som hon blev dålig ...hon kanske tog med sig snön dit hon begav sig.

Korten i detta inlägg är några av de sista kort som tagits på henne.

Emelie Lindohf har tagit dem för ca 2veckor sedan.

Tim har mist sin vän oxå...

Skänker all världens tröstande kramar framförallt till min bror, till mamma och pappa och till min syster, ja till alla de som älskade och höll av Jackie -och det var MÅNGA!

TACK FÖR ALL VÄRME, GLADA SKRATT OCH ALLA FINA MINNEN  DU GETT OSS 

                              DU FATTAS OSS JACKIE

Men nu får Du i allafall äntligen vara på Öna hur mycket Du vill!

På Återhörsel

Eiram-med tårar som vägrar sluta rinna