Senaste inläggen

Av Marie Bolk - 24 november 2008 23:25

Ja...mycket ska man höra talas om innan öronen ramlar av heter det ju...

Min lilla gullehingst har återigen försökt tala vett med mig!

Eftersom hästar inte pratar svenska så är det ju inte konstigt att jag inte "hört" vad han velat tala om för mig. Sixpack uppfattar det nog i och försig att jag uppenbarligen är "tät" innanför öronen...

 


Nåväl.

Som tidigare nämt så har jag ju dånat i backen och detta har resulterat i att jag inte ridit på ett tag. Men nu har jag i allafall shoppat alla nödvändiga attiraljer i allafall-säkerhetsväst och säkerhetsstigbyglar. Sent ska syndarn vakna...

 Så till di små hästöronen...som faktiskt har-högst troligt(99%) med min avåkning å göra!

Har ju vetat att man inte ska peta i djurs öron och inte i sina egna heller, fast det kan va nog så gött å köra in en tops i örat och riktigt gni runt, men det skulle ju inte falla mig in att göra på ett djur...

 Man kontollerar ju för visso ibland så djuren inte har bös i öronen-men man gör ju knappast under dylik visitation djupare utgrävningar i dess öron.


FELSÖKNING HÄST

Ibland önska jag att hästar vore som SAABar (och andra moderna bilar i dagens läge)

Det va bara å plugga in en Tech2:a och kolla felkoderna så fick en ju ett hum va som kan va vajsing med skrället,även om det likt men felsökning på häst kan ju vålla mycket bekymmer i form av långa och många telefonsamtal och räkningar osv osv

 Sixpack har ju alltid vart lite rädd om sina öron-och det är det ju många pållar som är av olika randiga och rutiga anledningar. Han har aldrig gillat ha saker han inte är säker på (har kontroll över) på sin högra sida. Kan förvisso finnas tusen anledningar till detta oxå.

 Men nu i höst har jag lagt märke till lite smådetaljer...

1. Det började med att han ven med svansen ibland-men det upphörde han med

2. han började vara lite knepig i högergaloppen. han kunde ibland liksom studsa till-garanterat fel på kommandobryggan, tänkte jag och tog på mig skulden för detta-så även när jag for i backen.

3. han har gjort lite knepiga miner när han äter hö ibland-tänderna?men dom är kontrollerade efter alla konstens regler väldigt nyligen

4. en dag ryckte det väldigt i pälsen på höger sidan och han gjorde nåt ruskande-älglus? Hände ett par gånger-men bara vid utsläpp...

5.En dag vägrade han gå ur boxen och såg ut som han fick ett epelepsianfall

 Rulla med ögonen och det ryckte frenetiskt i pälsen och skaka som en galning på huvet...

 Jag backade förskräckt ur boxen och började oja mig för Sopemadingen som lämpligt va i andra änden på telefonen. Då sluta han med otygen och blängde på mig.

 Jag gjorde ett nytt försök att få ut det ilsket blängande djuret ur sin bur-med samma resultat-

-Knepigt...har han fått in nåt i....jag blev avbruten i min tanke(är ju lite slow...)

-Han har väl nåt i öronen, sa Sopemadingen snusförnuftigt.


Å SKIT UPP TE ÖRONEN VA DET





ANNONS
Av Marie Bolk - 20 november 2008 14:05


 

 Här är vinnare i manustävlingen nr1!

Det är Julia Svärd på sitt kära ridponnysto Pride Madolyn!Visst ser dom underbara ut tillsammans!

 GRATTIS JULIA!

Vet tyvärr ej när denna serie publiceras i tidningen men jag återkommer med detta!


På Återhörsel

Eiram-som tyckte det var det roligaste som hänt på länge att få ringa och meddela detta!!!!

ANNONS
Av Marie Bolk - 11 november 2008 22:11

Jag har på min blogg inte särskilt ofta uttryckt mina tankar om saker och ting, det är ju många som "ventilerar" sig via sin blogg i olika ämnen menar jag... men nu tänkte jag faktiskt att jag skulle sticka ut mitt lilla tryne lite om något som har kommit att stå mig varmt om hjärtat-nämligen djur.

 

Foto:Ann-Louise Ryrvik


 Djur kontra människan, människans instinkter och drifter kontra djurens.

Till saken hör att jag inte är "lärd" i någon speciell lära utan all kunskap jag fått här i livet har jag fått genom input från andra, observera(!) människor.

 Det är väl inte hela sanningen, men det är ganska nära.

Jag hade ÖNSKAT att det i alla lägen hade varit djuren, som jag glatt kunnat säga att jag fått mest input ifrån. Men icke-det är andra människor i stort sett.

 Vad jag vill säga är att vi formas efter vad våra artfränder ger för signaler och har någon någon gång sagt att en gran heter björk så kommer man peka på trädet och säga

 -Kolla en björk!

För man vet inget annat!

 Men så en dag kommer nån å säger att

-Men det är ju en GRAN! Är Du blind eller?

Å jo, nog kan jag tänkas se dåligt, men i grund och botten så måste jag omvärdera ordet björk i min värd. Det kan var väldigt svårt om man inte har  någon anledning att lära om, bara för att någon annan säger att man SKA göra det.

 Jag måste ha en anledning...

Det finns olika anledningar att lära om

  *Jag blir TVINGAD till att säga att det är en gran-för att annars tar personen  som påstått detta att slå mig hårt i huvet med näven varje gång jag säger björk...jag kommer försöka undvika att säga björk, men av rädsla-för jag gillar inte när folk dunkar näven i huvet på mig. Antagligen kommer jag säga fel någon gång när jag blir nervös...

 *Jag blir "MUTAD" till att säga gran istället för björk-jag får 10.000 kr varje gång jag säger gran. Säger jag björk är matematiken enkel-jag får inga 10.000kr!Hade antagligen sagt gran dagarna i ända-tro mig

 * Jag blir FÖRKLARAD för vad det är för skillnad på gran och björk, och att jag har nytta av detta i framtiden....


hmmm...jag hade personligen lätt velat lära om med den sk. "MUTAN..."


Vad hade Du gjort?


Och vart vill jag komma med detta?


Jo...jag tjänar mest på att lära om med hjälp av belöning-jag tjänar plötsligt på att leva här och nu, och till syvende och sist så kan det komma att gangna mig i framtiden oxå eftersom jag lär skrapa ihop en del pengar till pensionen-men det är en positiv bieffekt.


Ovan nämnda bieffekt tänker inte djuren på....bara vi människor.


 Vad jag egentligen vill säga är att djuren lever här och nu. Det har vi människor lite svårt för...vi har så mycket som stör ut våra förutsättningar för att leva här och nu.


 Väljer jag dock FÖRKLARINGEN...utan att veta vad jag kommer att tjäna på detta i framtiden, så är jag antingen ekonomiskt oberoende eller korkad kan tyckas...men jag kan faktiskt tjäna på det med-jag kan få en djupare förståelse för HUR och VARFÖR man kan se skillnad på en gran och en björk.

 Jag kommer med stor sannolikhet att med lätthet skilja granar från björkar.

Det blir naturligt tillslut. Jag kanske inte blir så rik i plånboken-men i sinnet-vågar jag ta den risken?


På vilket sätt kommer jag att lära om snabbast?


Det sätt som gangnar mig...och det gangnar då sannerligen inte mig att bli dunkad i huvet eller hotad på något vis.

 Är verkligen det verkligen en "MUTA" att tjäna på att göra rätt? Heter inte det "LÖN"? Eller att locka någon till att utföra något åt Dig-för gör Du det inte så blir det ingen "LÖN"...Men kombineras lönen med någon form av hot om man inte utför det önskade...då tycker jag att jag blivit mutad i alla fall!


Att lära om handlar i mångt och mycket om att våga chansa-våga prova och göra fel, analysera och förstå...men när det handlar om djur så ska man tänka på att de aldrig TVINGAS att leva här och nu-de GÖR det bara, och de utför bara det beteende som faller dem naturligt för tillfället utifrån deras natur.

 Brukar man inte våld/hot så vågar även de prova sig fram- i jakten på belöning i form av närhet,trygghet och/eller föda. Men de måste, som vi, känna att de vågar göra fel annars hämmas kreativiteten, och därmed utvecklingen.  Antar att det är välkännt begrepp hos de flesta...


Det är svårt att tänka om, om man inte får omedelbar lön för mödan, (eftersom vi fungerar precis som djuren i grundbehov)-men vi kanske kan vara ödmjukare än så och hålla tillbaka våra instinkter till förmån för förståelse för djurens. Vi har ju en större hjärna-eller hur hette det?



 På Återhörsel!

Eiram-som försöker tänka...flummigt men jag försöker i allafall ;-)

  (För mig räcker det att man börjar fundera över vad jag skrivit...)








Av Marie Bolk - 7 november 2008 16:08

Så där ja! Nu har man sätt tänderna i det första manuset!

 

Har räknat ut hur många sidor som det går åt för att bli en serie och har kommit fram till att 10 blir bra till just denhär serien. Kan inte avslöja idag vem den första vinnaren är,för jag måste ju ringa henne först, och det har jag tänkt göra under morgondagen!

 Tyckte detta manus var så bra för att det bla annat handlar om att man skall lyssna på sin inre röst och inte välja vägar som andra tycker man ska gå här i livet. Mycket fin berättelse som jag gladeligen tecknar!


Här är pappret jag tecknar på-ganska mycket större än tidningen som Du får hem i brevlådan må jag säga! Men anledningen till detta är att man skulle ganska omgående få kramp i näven om man rita så smått som tidningen är!

Seriesidan som jag tecknat här är från en serie som Carina Rabe har skrivit

På Återhörsel alla Min Häst läsare och bloggkollare!

 Eiram



Av Marie Bolk - 6 november 2008 16:28

Så har man gjort det...dumpit i backen alltså, för första gången sen år2003... Förvisso va det 2veckor sedan men det känns fortfarande. Hade ju en fruktansvärd tur i oturen för jag klarade mig från skelletskador-antagligen för att man har en bak som antagligen figurerat air-bag. Men jävulusiskt och konstit ont gjorde det ,så efter modigt överläggande kasade jag iväg till akuten. Där blev kvällen lång och saken gjordes inte bättre utav att jag fick efter xantal timmar bege mig till ett annat sjukhus-för dom kunde inte röntga på det första påstod dom...


SKA BARA...

 Men jag ska ge min underbara pålle Sixpack en eloge!

Vi tränade på galoppen i sandlådan och på nåt vis så missförstod vi varandra...Hade hänt liknande incident för nån vecka sen, och då va jag på vippen att tugga grus, men jag klara mig den gången. Då jag pg av detta började ana oråd och tjöta med stackars vänner om hur jag minsann skulle åka å shoppa säkerhetsstigbyglar...

 Snacka går ju...

Då jag inte lyssnade till fullo på sunda förnuftet ,så behövde antagligen verkligheten att prata vett med mig! Så vips så hamna jag i samma situation som jag gjort veckan innan, men nu redde jag inte upp situationen så vips så hängde jag i luften,utan häst, och insåg att jag satt fast i stigbygeln. Jag föll och sen; SMÄRTA!!!!!!!!

 Av någon mycket märklig anledning råka två grannar vara på besök-jag skulle ju BARA rida färdigt,sen skulle vi ju dricka kaffe... Så det känndes skönt att inte va ensam när "shit happends". För eftersom jag e ensam på Gårn hela dagarna och rider 99% ensam så var det ju en riktigt trevlig slump.


YNK YNK OCH HUJEDAMEJ

När jag låg och kved(läs;vråla skrek grina) på backen så frågar jag

-Var är Sixpack!?

-Han står här bredvid!

Och där stod han...precis bredvid med hängande huvud, helt lös medans grannarna prata med mig, och ohästvana som dom va så hade dom inte entanke på den lösa hingsten.

-ÅÅÅÅÅÅ tjöt jag! Han måste ha en gooodis!Så fantastiskt! Han står kvar!!!

-Men galna människa-hur kan du tänka på sånt NU!?!?

Nåväl, jag bad en av grannarna ta Sixpack och så skedde,men då jag fortfarande inte kunde röra mig, så såg jag inte HUR min order verkställdes...

Började ana oråd då jag efter en stund insåg att båda grannarna stod över mig igen och ställde frågor som

-Ska vi ringa ambulans?

-Ska vi ringa NÅGON?

-Var är Sixpack NU?!fråga jag-milt sagt,lätt hysteriskt...

-Där, sa grannen

Antagligen hade min, mycket goa och rara, granne sett en och annan cowboysfilm, så han hade frankt surrat fast Sixpack,med stång och kapsontyglar, i paddockstaketet....Och då menar jag SURRAT FAST!

-Jesus Amalia, tänkte jag panikslaget där jag fortfarande låg på backen

Han kommer å slänga sig....

-Snälla kära granne-gå nu VÄLDIGT sakt fram och snurra upp hästen ur staketet...VÄÄÄÄÄÄLDIGT försiktigt...

Lugn, snäll och go som min granne e, så lyckades han med en bedrift, som jag antagligen INTE hade lyckats med, att surra upp knutARNA utan att hästen kastade sig bakåt! Ibland är det nog bra att inte veta så mycket om

vad 500kg flyktbenägna-klaustrofobiskta-testosteron muskler kan ställa till med....


DEN SISTE IDIOTEN...EN DEFENITIONSFRÅGA
Nåväl, där stod granne1 med 1st häst, granne2 försöker få upp 67kg gnyendes köttklump från backen.

 Jag kan stå och jag lever,tänkte jag

-Vad ska DU göra NU!?sa granne1 med STORA ögon

-Rida såklart, sa jag nog något brysk när jag tog tyglarna ock ledde(läs:hasade med stöd av hästen)pållen till den braiga handikapprampen som min kära Far har snickrat ihop åt mig-den kom väl till pass nu kan jag tala om!

 

 Här ser ni ramp+pall i hörnet


-Är Du inte riktig!?tjöt grannarna i kör

Men som sagt, förstår att det verkade galet i icke-hästmänniskors ögon, men i mina och dom flesta andra hästmänniskors ögon tedde detta sig som en fullständigt normal handling.

 Efter någr jävligt plågsamma minuter satt jag återigen på samma plats som jag va innan jag hamnade i "Här och Nu"...Sixpack bar mig som om han hade ett ägg på ryggen. Och efter några "det-funkar-om-jag-håller-i-manen-varv" så styrdes kosan mot stallet. Hästen kläddes av och tog sig ut i hagen med mig klängandes i manen, fy jävulen va plågsamt det va-men jag va nöjd med att jag kunde gå(läs:hasa fram under jämmer,yl,fula ord och tårar)

Min granne berättade vid ett senare tillfälle att han var så fascinerad av att hästen tvärstannade så fort jag föll och backa ett steg så jag kom loss och stod därefter som en staty...

Hästar, dessa fantastiska djur, inte konstigt man håller på med dem-för hur mycket jobb och slit och tid som går åt när man håller på med dessa varelser, så är det värt alltihopa!Så att jag tänker hålla på med dessa underbara djur så länge jag kan-för de lär en nåt nytt varje dag-och de slutar aldrig förvåna en...Hur kan man INTE älska dom? Hur kan man inte älska någon som alltid berättar sanningen för en-man måste bara lära sig att lyssna, och det är det som e det lilla kruxet...


Grannarna fick kaffe,sen smög jag iväg till akuten efter en konsultation med den kloka Ryrvikskan


 Sent ska syndarn vakna så i morgon skall jag och Rötenäsingen åka och shoppa dom där säkerhetsstigbyglarna och kolla på en såndäringa säkerhetsväst...   ;-)

 

Och jag som tom satt upp både lyktor å bokstäver så jag inte ska förirra mig i sandlådan.....


 Mina pållar fick litte semester i alla fall!Och tusen tack för hjälpen kära grannar!!!!För å inte tala om Ryrvikskans utryckning som hästledsagare morgonén där på!!!!!!!Här ser ni en anledning till att dratta av fler gånger....

Underbara, inte sant!!!!Fast det var ju hon som EGENTLIGEN skulle ha blommor för att hon kom å hjälpte mig ju!!!


På Återhörsel! '

Eiram-learning by doing.....not for veklingar   ;-o

......



Av Marie Bolk - 6 november 2008 14:36

Här några annorlunda bilder på underliga varelser

 

Sixpack med kära Gubben och Randi-den förskräcklige som måste va i centrum konstant....

 

Sixpack demonstrerar hur farlig och galen man kan se ut när "andan" faller på...

 

Vem vill möta dethär garnityret en mörk natt...Tim drömmer sig in i sin roll som vakthund...

 

Å dessa underbara varelser-grodor nåja,antagligen en padda, men det spelar ingen roll-för kan man vara sötare!?

 

Det kan man! säger Maja med bestämd ton.


På Återhörsel

Eiram-som valde att stå bakom kameran,klokt val!



Av Marie Bolk - 14 oktober 2008 16:19

Sixpack och jag läser manus ur en del av högen!


KÄRA MIN HÄST-LÄSARE

Ni är fantastiska alla goa Min Häst läsare! Ni är SÅÅÅÅ duktiga! Vilka berättelser man har fått ta del av-det är helt fantastiskt! Har äntligen läst igenom alla inskickade bidrag och jag är stum av beundran...Det är så himmla svårt att välja så jag har beslutat att jag ska välja ut ett FLERTAL av dessa fina berättelser och göra om till serier. För det är OMÖJLIGT att välja ut en som ska vinna!

  Som Ni nog alla förstår, och till min stora sorg, så kan ju inte alla bli publicerade, det var ju trots allt en tävling-men nu har jag i alla fall utökat antalet vinnare-och det känns hemskt kul!!!

  Jag kommer att hålla Er läsare ajour här via bloggen, vilka jag väljer och när jag börjar arbeta med serierna. Ni kommer självklart få se hur serierna växer fram-och självklart kommer jag att skriva vem som har gjort serien osv!

  Tyvärr är ju pressläggningen av tidningen inte den snabbaste så det lär ju dröja innan man kan se serien/serierna i tidningen! Men då är det ju käckt att man kan tjyvvisa lite för Er här på bloggen!



Gissa om det formligen forsade in mail på min inbox! Jag trodde datorskrället hade fått fnatt! Superkul!På bilden ser Ni lite av manusena som jag skrev ut!!!


 Och TACK än en gång-alla ni som skrivit!

TACK för alla fina ord som Ni skrivit till mig, och alla FINA bilder och teckningar jag fått!!!!

TACK SÅ JÄTTEMYCKET! Ni anar inte vad mycket det betyder för mig!!!!


 Alla kramar i hela världen till alla Min Hästs läsare!!!


Högaktningsfulla hälsningar Marie Bergström

 alias Eiram ;-)


Av Marie Bolk - 25 september 2008 19:52

...

 

Ett mycket älskat motiv...Sixpack och en björk i höstens vackra färger


Vackra Lundheims Maja i höstkvällens ljumma ljus


Lille Tyko och Herr Niclas har åkt hem till sitt. Tyko till sitt vanliga högsäte på Sopemaden the Mansion, och Niclas till sina nya ägare! Han ska, från att ha varit Dalslänning i nästabn ett år, få bli Skaraborgare nu! Känns himmla bra och han kommer att få det så bra!!

 Lycka till, goe Niclas, med många kramar från både mig och Sopemadingen!

Sopemadingen har ju faktiskt haft äran att ta hand om Niclas nästan hela sommaren-och det har kännts tryggt, eftersom de gamla ägarna inte haft tid att ta hand om honom. Jag tycker att beslutet att sälja honom var ett mycket bra beslut-för han kommer ju till ett bra hem!

 

 Sista halvåret så har jag nästan dagligen haft ett otroligt vackert rådjur på visit. Hon har i våras fått två små bäbisar. Hur söta som helst!!

 Kallar henne Bella-till min gubbes stora förskräckelse.

-Du kan ju inte döpa vilda djur oxå! Det räcker väl med att Du döper bilar!

säger han och skakar på huvudet.

 Men jag är fäst vid "mitt" rådjur, det kan inte hjälpas-och jag får be till högre makter att inte hon faller offer för nån jakt....Det vore hemskt!

 Hon gillar att vara där Sixpack är-och av någon underlig anledning så verkar han uppskatta sina hagkompisar! Det är så fantastiskt att se!

 Det närmaste jag kommit Bella och hennes bäbisar är faktiskt 20 meter. Hon kikade på mig emellanåt och fortsatte beta, lugnt och fridfullt. Detta va utanför huset, i "High Stocksxx" hage, och jag hade bara MOBILTELEFONEN att fota med grrr. tänk vilka fina bilder jag fått på henne om jag haft min vanliga kamera!!!! Men sånt är livet- en del saker skall man bara minnas med värme...Men det var en fantastisk upplevelse att sitta där i en kvart tjugo minuter och bara njuta av ett vilt djur och låtsas-så där som man kunde göra när man var barn-att det är mitt eget...titta henne djupt i hennes mörka rådjursögon och undra vad hon tänker på...Men en sak vet jag, hon är inte min och kommer aldrig att bli det-hon är sin egen och skogen är hennes hem! Men jag ser det som en stor ära att hon är här så ofta, och kommer nära många gånger-trots sina bäbisar, på nåt sätt verkar hon tycka att det är tryggt här kanske...vem vet vad hon tänker?

I naturen finns fler vackra djur! Tänk att det finns så underbara djur som grodor!!!Visst är dom söta!!!


Ja, hösten är verkligen vacker-på många vis.


Prassel i lövhögen på er!!

Eiram-livsnjutaren


Presentation

Omröstning

Vem är du som läser min blogg?
 Du känner mig i största allmänhet
 Du känner mig pg av hästar
 Du har inte en aning om vem jag e
 Du vet vem jag e, men känner mig inte
 Du känner mig pg av bilar

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2010
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Eiram med Blogkeen
Följ Eiram med Bloglovin'

MIN GÄSTBOK


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se