ARBETSAMT

Oj oj oj, vilken vecka, vilken helg!

Har arbetat som en liten gnu. Och det har min gubbe minsann gjort oxå. Han har vart så flitig å tätat hela logtaket med "nya" tegelpannor.Så nu slipper jag förhoppningsvis tunnorna på loftet!

 Fy bövelen va otäckt det såg ut när han svävade runt i skyliften. Jag begravde näsan i arbetet för å slippa se eländet...Får rysningar av det svåra slaget när gubben min inte befinner sig på marknivå!! Han har inte den åkomman jag lider av -dvs höjdskräckusenormusextremus...Och tur är väl det, vem skulle annars placerat upp belysningen till den stora arenan...?

EN HJÄLPANDE HAND...

För nu vart det rejält me ljus i kärringsandlåddan oxå! Fast när jag skulle ut och hjälpa till att rikta in lyktorna ,så att man slipper å famla i mörker i mitten på arenan, lyckades jag givetvis klanta till det...

 Till saken hör oxå att vi fick invänta mörkret...Så det hann nästan bli Måndag(Vi började på Söndag:) ) innan vi kunde börja ställa in lyktorna.

-Kan Du flytta på sladden? sa gubben

-Javisst!sa jag

...åsså blidde det natten...

Och det hade väl inte vart hela världen om inte lämpjävulen behövt å kallna innan den behagade å tända sig igen! Gubben hade nog velat säga både det ena och det andra just då, men han bara liksom säckade ihop och lät undslippa ett långt -stöööön...

 Det var en väldigt stönig lampa så vi fick vänta satan så länge kändes det. Tillslut glimmade den till och vi(gubben) kunde slutföra operation ljusinställning...Så det blev väldigt mycke Måndag innan vi kom i säng.

EN OLYCKA HÄNDER SÅ LÄTT

I Torsdags hände nåt tråkit. Min inhysing Hovis ena pålla, lilla Vicky, lyckades göra något tok i hagen på kvällskvisten. Jag skulle ge min gamla Tant sin kvällsmat och gick som vanligt ut kelade lite med Vicky och hennes mor Monza. Det är nämligen så att tanten tar evigheter på sig att käka 1 1/2 kilo havre, typ 45 minuter eller nåt. Men det är ju inte lätt när en har dåliga tandebissingar!

 Vicky var precis som vanligt ända tills jag för en stund suttit å pysslat om Tantens somrigt återkommande mugg. Nästa gång jag tittade upp gick hon görkönstit. Höger bakben hängde inte riktit med, hade enna hakat upp sig litte...Såg nästan ut som när Sixpack fick knäskålsupphakning, fast inte lika illa.

EN TRÖST I NATTEN 

Sopemadingen med gubbe va i antågende, så när hon dök upp fick hon oxå glo på Vickys ben.

-Det e nog inte så farligt, hon stödjer ju på det!Avvakta Du till i morgon, så  ska du se det e bättre! sa hon tröstande.

-Å va nervöst, jag kan väl inte me å väcka Hovis nu, klockan e ju halv tolv..?

-Nä så farlit e det inte, vänta Du till i morgon!

Sagt och gjort, men det va inge lätt å sova den natten kan jag tala om! Lilla Vicky, tänk om hon låg me bena i värt te möran. Hur förklarar man sånt för ägaren?

KONSULTATIONER

 Tillslut gick solen upp, och Vicky gick lika dåligt än. Hovis anlände och jag förklarade, så lugnt jag kunde, va som hänt.

 Vi beslutade oss för att avakta nån dag.

Det blidde Lördag och Hovis och jag såg ingen förändring, så det ble till å tillkalla jourhavande veterinär. Han kliade sig i huvet oxå, men det beslutades om boxvila och painkillers. Och avvakta...

 Konsulterade oxå kiropraktor...men vi skulle avvakta där oxå...

...hatar ordet avvakta!

Det gör Hovis oxå, så han ringde djursjukhuset nästa dag. Fick tid på Tisdagen.

KLÅDA I HUVET?

 Pållarna lastades in transportburen och iväg.

Väl framme blev det fler anhängare till huvudklådaklubben, det böjdes och klämdes och känndes och kliades i huvet. Det röntgades och kliades åter i huvet, då inte minsta lilla benbrott eller dyligt visade sig. Men Vicky fick sig ju en kick av drogerna i alla fall, så hon va nog nöjd.

 Pållarna lastades in för hemfärd, varken Hovis eller jag var så väldigt mycke klokare förutom att det inte hittats nåt fel på hästen. Kanske en liten svullnad på insidan höger lår, men det va oxå allt. Kan va en fläkning, upphakning,sträckning,kan va va som helst, sa veterinären och höjde på ögonbrynen och klia sig i huvet...

UNDER SKER!

 Väl hemma lastades pållarna ut och Vicky spatserade iväg på BETYDLIGT lättare steg. Något hade hänt, och det berodde INTE på att hästen fått sig en sil, hon gick faktiskt väldigt mycke bättre, benet hängde ju me!

 Och idag, underligt nog e det i princip som bortblåst...hobbyveterinären Eiram gissar fortfarande på hakning...Huruvida jag har rätt eller fel lär vi nog aldrig få helt svar på, men gissa kan man ju få göra! hoppas alla djur å folk håller sig friska ett tag nu...

PAPPSEN

...fast pappsen ligger på Sahlgrenska och får massa gift i sig för att ta död på kräftan han satt i halsen (på nån kräftskiva kanske...) Så det kanske blir en tuff tid, man e ju enna lite orolig. Kräftor är ju dom som ställer till ett, eller är det dillen? Nåja, sänder en hälsning till min kära far. KÄMPA PÅ så kräfta kommer i å!

MAMMSEN

...vill oxå sända en eloge till min kära mor som bla figurerat diskmaskin i helgen, tyvärr syns det inte längre, men jag skall försöka åtgärda detta innan gubben kommer hem å får se den morrande högen på bänken...

JAG ÄLSKAR ER! NI E BÄST! Bara så Ni inte glömmer det ;)

Näe nu e jag dret-trött, orkar inte skriva mer...

På återhörsel!

EIRAM :)

 

Camilla

19 juli 2007 13:02

HImla fin bild.har du fotat?du e bra pådet!!!

kram!

http://stutericavera17.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Se där ja! Nu har jag fått tummen ur att klura ut en alldeles egen serie efter 10år som serietecknare. Då jag inte är begåvad med så mycket fantasi för att komma på något som ingen annan redan kommit på...    ...så fick jag sno karaktärerna r...

                                                                                   f
oto:Emelie Lindohf                                            Kära Min Häst-läsare! Äntligen är det då klart och Er trogna väntan är över! Vinnarna i Man...

Sådär ja, nu är det gjort ! Här kommer en liten bildserie på dagens event....    Maja agerade brudnäbb!    Vackra rara snälla Maja som nog tyckte jag betedde mig mycket underligt...dessutom tyckte hon att detdär färska örthöet hon har i ...

Så där ja, nu var man hemma igen efter en otroligt lärorik utbildningsvecka i Integrerad Ridkonst på Johannesberg (som ligger 45 mil bort, ungefär mellan Gottröra och Rimbo utanför Stockholm.)    Denhär gången åkte vi utan resesällskap upp,  men ...

     Jag och Sixpack      foto: Emelie Lindohf    Jag har nu sedan en tid tillbaks läst igenom alla FANTASTISKA svenska bidrag. Tyvärr väntar jag fortfarande på de finska bidragen. Dessa bidrag måste nämligen översättas (jag kan bara yksi, ka...