Alla inlägg under oktober 2007

Av Marie Bolk - 31 oktober 2007 20:37

Jaha så kom den dagen då Månsan skulle ut på lösdriften för att dryfta nya bekantskaper som hon förvisso gått å sneglat på under nästan 2 veckors tid. Det gick förträfflit bra! Karizma och Melisha va görnyfikna på "inkräktaren" men Månsa som minsann hade trampat dessa domäner hela våren tog bara en vända för att kontrollera så att allt fortfarande fanns på rätt ställe och va i sin ordning. Och de va det...maten alltså.

-Wow!Tvåbeningarna har fixat tak på restaurangen så en slipper förstöra frisyren!sa Månsa glatt och tugga i sig en rejäl tugga av hösilaget.

-Hmmm..nu ska de bara fixa till det vidriga träsket men geggamojja ve staketet så blir det ju görbra-riktigt bebolit!fortatte Månsa och blinkade lite menande mot mig...

Å jag vet...de måste fixas....så e det helt ok sen!

Hästar e kloka djur...

Men jag tyckte synd om min älskade Tant...hon undra varför inte hon fick va med...Och visade sitt missnöje genom att skvätta ur sitt livselexir(Lusern hackad strå) ut över hela boxen, då hon insåg att ingen Månsa kom in te kvällsmaten...


LITE RÖRIGT

I morgon skulle det ha kommit en ny pålla till stallet. Fanny-en liten korsning Halvblod lippizaner och Shetland(!) Men det bidde inte så...

 I eftermiddags stod två molokna tjejer(Mor med gullig dotter) på trappen och såg bedrövade ut...det hade blitt lite paj i planeringen...

-Vi måste säga upp platsen, för det är inte säkert att vi kommer...Vi har pengar me oss för denna hyran...Du blir inte arg på oss nu?!

 -Arg!?Varför skulle jag bli arg? sa jag förvånad. Nåja får erkänna att jag möjlitvis blev lite trött...de verkade var mycket sympatiska och trevliga personer med bra syn på detta med hästeriet, så jag tycker det vore tråkit om dom inte kom!

Dom hade garanterat passat in här tror jag. Men sådant är livet, saker och ting förändras...man gör val, både frivilliga och ofrivilliga, och ibland är det ju faktiskt så att man inte kan rå för det som händer, och måste handla utifrån detta!


MER RÖRA

Antagligen så är det sånt som spelar in då min andra nya inhysing idag oxå sa upp en av sina platser, nåja hon har ju kvar en i alla fall. Mamma Karizma och dotter Melisha skall gå åt var sitt håll i slutet av månaden.

Men sånt e livet..shit happends!


EN EPOK GÅR I GRAVEN

I morgon...i morgon ska det nya värmeverket tullas ihop me huset...idag är alltså sista kvällsliga motionsrundan källarn tur och retur...1958 det va tider det...jag gav som förslag till min älskade Gubbe att vi skulle vänta å tulla isär ledningarna tills nästa år...då e ju den gamla järnspisen 50 år...Vore häftigt med 50 års jubileum...

 Oj...va tokig han blev så jag fick övertyga honom att jag verkligen skoja...VERKLIGEN ÖVERTYGA!


I morgon ska jag ta mig ett glas vin!För här ska firas!Det ska bli en riktigt spännande eftermiddag!


På återhörsel!

:-)) Eiram





ANNONS
Av Marie Bolk - 27 oktober 2007 21:10

I dag hände nåt fantastiskt! När jag kom hem efter en nödvändig tvångs-shopping-runda så ser jag til min förvåning att det kommer rök ur vårt lilla annex.

-Herreguuud det brinnneeer! Tänka att en kan bli glad över sånt! (Förvisso så har jag en bekant som skickar mystiska mms på brinnande höbalar med dito suspekta textrader,och jag VET att människan går igång på sånt-hur länge det lilla samhället Sopemaden kommer att fortsätta existera, därom tvista de lärde. Å ho gillar rediga brasor me möe eldfläjms i och inga pyreldar som hennes grannar sysselsätter sig med ;-) )

Nåja, tillbaka till annexet på Långebo-Min rediga Gubbe har alltså strax lagt sista handen ve koppleriet i annexet. Det blir möe kablage och rör som ska tullas ihop på rätt sätt. Han har dock till detta erfodrat proffesionell hjälp då sånt lätt kan bli tok om en inte exakt vet vilken elkabel som ska till vicken rörstump....eller hur det nu va?


ROBBAN THE RÖRMOCKARE mm

Så där stod de alltså, Gubben, Robban The Rörmockare och Leffe The Bushman och bara njöt av blotta åsynen av att en termometer började påvisa bastugrader!

-Nu jäv...ar!Det funkar!Sa Gubben min glatt, trots att han ådrogit sig 3 gradens brännskada 6ggr i pannan för att han va tvungen att glutta genom gluggen för att se -LJUSET!LÅGAN what ever, det BRINNER!


ROMANTISK AFTON

Ett x antal timmar senare satt jag och Gubben och bara stirra på alla mätarna på konstverket i annexet och trodde knappt våra ögon...2000liter vatten uppe i 88grader det e HELT FANTASTISKT!!!!!!!!!!!

-Det här är en milstolpe i vår historia, älskling!sa Gubben så belåten som han aldrig låtit förr...

-Ja, en epok går snart i graven....suckade hon som sägs va motståndare till hjulet-undertecknad!


På Återhörsel!

:-¤




ANNONS
Av Marie Bolk - 25 oktober 2007 11:36

Ja Sopemadingen...hon lyckas med det värsta!

Här skall gratuleras liten Ridlehrer för att hon lyckats med konststycket att få fram en lten telning vid namn M. Sopemadingen och jag slog våra påsar ihop och införskaffade en present.

 Sopemadingen hadde bestämt sig för å ta eget vrålåk(Volvojäv..l)då älsklingsvovven skulle åka med på resan. Jag beordrades att införskaffa passande present.

 Plötsligt tudiluttar det i nallen och det är Sopemadingen

-Det har hänt nåt aldeles förfärligt! Jag står härsöder om Byhölan och jag har tappat BENSINTANKEN!

-Typiskt Volvo...sa jag lite lustigt

Sopemadingen som e lika fäst ve sina Volvojäv...ar som jag e vid mina SAABar protesterade högljutt att sånt kan hända och att hon va strandsatt och inte kom nån vart då det tydligen uppstod ett kraftigt gnistregn så fort hon körde lite framåt.

-Ja ja sa jag..det årnar sej..har du långt till nån tapp?

-HUNDRA meter!

-Kör då dit och hoppa ur fanskapet så fort du kommer fram, fanskapet är väl försäkrad (...en Volvo mindre...he he..)

-JAAAAAA hördes ett ilsket vrål från Volvofantasten.

-När kommer ho hit och undsätter mig,fortsatte det ilsket efter vrålet.

-När jag lastat Capriol, sa jag glatt-för jag har lite dålig humor. Min Gubbe säger att jag är bedrövligt skadeglad-jag ser det som att jag ofta ser nåt lustigt i prekära situationer, som exvis hamna i sjön me klära på och dylika roliga situationer.


Capriol, som var den mest lättlastade häst jag vart med om, lastades på och spändes fast i säkerhetsbältet.

Sopemadingen va allt annat än munter, när jag snabbare än plåtpolisen tar kort, anlände till Byhålan.

-Få se om det går me nåt balsnöre...sa jag klurigt medans jag låg å kräla i finrocken på backen

-Har du me Dig nåt då?! fräste sopemadingen

-Näee...men har Du var inne på verkstan å frågat om hjälp?

-Verkstan!?!Vaddå verkstan!?!

-Jo där har det då funnits en bilverksta, sa jag och viftade me näven lite kungligt.

-Nä dra på...Du menar inte att jag står brevid en bilverksta!?!?


För att kontrollera minnet traskade jag med 7mila kliv bort bakom tappen och fick te min fasa se att minnet hadde sviktat.

 Sopemadingen snörpte på mun och svamla om Alzheimers och förändringar på 30 år och sånt.

 Då jag fortfarande kännde starkt att det va en tapp i närheten, så styrde jag kosan-nu hade jag växlat upp farten-mot själva tapp butiken.


-Finns det nån bilverksta här?

-HÄR UTANFÖR! Hörde jag samtidigt ett glatt tjut utanföe från Sopemadingen


Det hela sluta med att hund lastades in i Grålle V6 och så även Sopemadingen. Hennes älskade Volvojäv...l blev nattgäst på verkstan för akut operation kommande dag.


-Tacka vet jag SAAB, kvittrade jag glatt medans Sopemadingen morra och fräste aldeles förfärligt.


Väl uppe på Fjället hemma hos Ridlehrer visades Capriol upp och papper och pass överlämnades. Capriol va även både viktbärande och rumsren-då Ridlehrer inte har nåt ridhus så kan hon rida på Capriol när det e dretvär ute.


Diverse anekdoter och kunskap och allmänt tjöt avhandlades över goa kakor och kaffe och the vid Ridlehrers köksbord, sen va det dags efter nåra timmar för avfärd med destination Sopemaden. Sopemadingen fick dock åka med hem till Gårn för det skulle tas med hästtransport för införskaffning av Just In Time Hästmat. Sen va enna dan slut.

Ps. Volvoskrället blev frisk igen och så vitt jag vet far Sopemadingen fortfarende runt i åbäket...:-))


På Återhörsel

Eiram-räddaren i nöden


Av Marie Bolk - 17 oktober 2007 13:49

Har hållit mig ruggit lång från bloggeriet ett tag, har haft massor å skriva om men fullständigt kortslutning om hur jag skulle kunna få ner det på pränt...Har vart mer vakuum i hjärnkontoret än vanligt. Trots att det funnits mängda me grejer å skriva om...

 Masade mig ut å fota idag... Så nåra höstbilder från "gårn" har jag klämmt fram, det är ju en så vacker dag i dag med strålande solsken ;)

 Hösten e vacker och jag är mycket tudelad om min åsikt ang hösten...jag gillar inte mörker-men kan tycka det e mysit...

jag gillar inte att lövena faller av-men jag älskar färgerna

jag gillar inte när det blir kallt-men jag drar djupa andetag i den friska höga luften

....Hösten e en jäklarns paradox helt enkelt.


ORD KOMMER INTE I STIM

Nu måste jag arbeta vidare...vill bli klar med mitt arbete så jag kan börja på nästa serie. Just nu e jag på ett manus jag skrivet själv, men så även där hände det att "skrivtorsken" dök upp, så jag fick böna och be om att min kära redaktör letade upp nåt jag kunde rita efter....Har aldrig varit med om maken till tvärnit på skrivsidan. Har egentligen 2-3 serier som jag vet va dom ska handla om men inspirationen är väck...puts väck...Örkar liksom inte tänka...

-Är jag vidbränd? :0 Nåra celler kanske är förkolnade...

-Höstdepression? Näe, jag e enna gla som vanlit men det känns som jag vill krypa in i nåt ide eller nåt...aldeles själv, men med sällskap?Hur låter det då?

-Tillfällig formsvacka?Kanske

-Stress? Skulle va nån inre då..

Näe...känns inte som nåt egentligen...Bara helt jävla skrivtorsk!

Hoppas det inte är för tid och evighet bara...


På Återhörsel!

:{ Eiram



Av Marie Bolk - 12 oktober 2007 14:36

Jaha så var dagen kommen då lilla Vicky (Ocean Avenue) begav sig ut i stora världen på egen hand. Hennes ägare Hovis hade knappt sovit på en vecka av oro för sin lilla hästliknande dotter. Hur skulle det bli och hur skulle det gå med; lastning,komma från mamma, vad skulle mamma äga,skulle hon trivas på nya placet, skulle dom va snälla ve na` osv osv.

 Dylika rotationstankar skulle nog hålla vem som helst vaken, ty man vet va man har men inte va man får. Det hjälpte föga med undertecknads lugnande ord; -Det årner säj, å årner det säj inte så löser vi problämet då...

 Men det är ju lätt för en annan å säga, som förvisso är hiskelit fäst vid den undersköna pållan-men kan, som icke-ägare ,se nyktert på tillvaron.

 Hade inte velat ha nån form av blodtrycksmätare nära Hovis denna dag-tror den skulle haverera, på avstånd.


KLOK DAM

Men lilla Vicky skötte sig med bravur, inte en fundering om att inte gå in i LÅDAN. Rätt in bara, och då skall tilläggas att det va första gången hon åkte själv! Så det formligen knökades in godis mm när hon som ett ljus stolt stod i Lådan utan att ens trampa runt. Nåja nån gång gnäggades det, men jag hade blitt bekymrad om hon inte gjort det....

Jag såg Hovis dra en ENORM suck av lättnad och så var vi på väg...


ARRIVAL

Så bars det av till Essunga, där det nämligen förhöll sig så att min lilla hingst Sixpacks föredetta skötare huserar tillsammans med sambo och störtskön litten pojk!

 Väl framme med den konstant höätande Vicky i Lådan, dök hon upp, Sixpacks föredetta skötare Fröken T med blont litet busfrö i släptåg.

Vicky lastades ur och leddes bort till hage med jämnårig kamrat.

Det hela gick löjligt lugnt till. Det enda som va läbbit på nya stället va den vita stora byttan som stod på backen och såg farlig ut. Det visade sig vid en närmare undersökning att den innehöll hö....


VISSA HAR MER IQ ÄN ANDRA

 Vilket fick undertecknads hjärna att arbeta...Fröken Ts höhäck va ju genial! Varför i hela friden hadde jag inte tänkt på det förut!?!? hade ju blitt erbjuden ett gäng dylika vita attiraljer men inte klurat va jag skulle ha dom till, och vips!!!Bara kapa dom på mitten och shoff så har en två MATSKÅLAR modell större till häst. Åhhh vad det är bra med folk man kan härma-så flåt Fröken T, det står ett gäng 1kubikingar redo att klyvas på gårdsplan=jag har alltså snott din/din sambos ide!Ursäkta...


BULLRACE

Fröken T gjorde sedan misstaget att bju in undertecknad och Hovis på kaffe och...BULLAR (Det va dock inte "Mannens Frus" DelikatessBullar utan frysta köpebullar-flåt igen Fröken T, att jag avslöjade att det inte va hembakt...)

 Bullarna (det va nog 5 eller 6 stycken) försvann från fatet inom loppet av några millisekunder. De smaka görgött-och Hovis och undertecknad va både mätta å belåtna efteråt-tills vi insåg att Fröken T inte tagit en enda bulle...RIDÅ! Antar att hon inte hängde med i det oförskämt höga Bulltempot...


AVRUNDNING...

Då Hovis som vanligt hade bråttom, styrdes kosan mot Långebo igen. Tråkit tyckte jag, som gärna hade stannat längre hos Fröken T då det var SÅÅÅ fint och trevligt där och roligt att se så många välmående TRAVHÄSTAR! Kan tala om att det va nog det mest välskötta travställe jag sett. Ingen lyx, men det andades förnuft och känsla! Och det är ju det som är viktigt-att hästarna trivs!

 Kan tala om att det känns tryggt att Vicky hamnat där.

-De löste sig sa kärringa som sket i vasken!sa undertecknad till en något lungnare Hovis


På Återhörsel!

:-) Eiram






Av Marie Bolk - 7 oktober 2007 15:21

 Så va en hemma från en vansinnigt inspirerande helg! Tänk om man kunde ha Christina sittandes hemma på en goe stol och varje gång man grunna på nåt man ville veta så tryckte man ...exvis ...på näsan, och så rabblades svaret upp. Så kunde man släpa ner henne till paddocken så man kunde göra samma sak där...

 Fast det skulle ju va för lättvindigt antar jag...det e MENINGEN att man ska slita sitt hår i förtvivlan när man inte fattar, för att sedan komma till sans och börja använda de få celler man blivit beskaffad med. (Det är därför jag har så långt hår-jag måste ha å ta av...)

 Det är då man utvecklas....När nåt känns konstigt så utvecklas man, har jag fått lära mig i helgen!

 Och jo jag tackar för det...jag som v

Av Marie Bolk - 7 oktober 2007 11:37

Nu ska jag berätta om min lilla tour till hemlandet!

Det är nämligen så att då min far är litte krasslig (det där med kräftan i halsen) så erbjöd hans två äldre avkommor att forsla hem hans räserbåt från paradiset.

 Paradiset ligger på en ö i Värmland(var annars...?) Räserbåtskrället skulle enligt order transporteras exakt rakt på båtkärran ned till ena avkommlingens domäner i Dalsland. So be it!

Min kära bror och jag avreste med Grålle-V6 på förmiddan så att vi lagom skulle anlända till Mormor och Morfars middagssupee!

 Middagen som serverades var som vanligt helt UNDERBART GOOOOOOD!

Mätta och belåtna  styrdes Grålle-V6 med bihang ned till hamnen där vår Morbror kom och assisterade taxi ut till Paradiset.


Väl ute på Öna visade Morbror stolt upp sitt nya livsverk "Nya Stugan". Den ble gör mysig får man säga! Men eftersom jag e litte gammelmodig av mig så föredrar jag den "Gamla Stugan" som det till råga på allt elände nu för tiden  e el indraget i...Ja visst, det e praktiskt...men som sagt...en har klarat sig i över 50 år uttan el i gemaket så jag måste erkänna att högst personligen så hadde det gärna fått va så i 50 år till....

 Men jag har ju alltid haft extremt svårt för förändringar här i livet, en kan ju inte va perfekt....


Lilla Tim hadde fått äran att hänga med på trippen och jag såg till att han fick motion i det (för mig) ganska obadvänliga vattnet. Det verkade tillslut som om Timmen tyckte det samma för det blev enna svårare och svårare å få han och hämta pinnar i plurret.


Tillslut, när min händige bror Ägick  fixat och donat litte va det dags för avfärd hemåt. Räserbåten vevades igång och så lät det

-Ja Du Tim, nu blir det åka av!

Ägick la i full trottel och det bar av.

-Men va f...n?!?! Va snett ratten måste stått...

Jag hann å tänka

-aaa det måste den...

innan jag insåg att räserbåten hade styrt sin kosa mot lann och tänkte minsann hålla den kusen hur än svettig styrman slet i ratten.

Men min pärla till bror fann sig i en bråkdel av en sekund och slog av farten fort som en grisblink.

-Nä nu jäv...ar, nåt e riktit fel, den styr bara åt höger!!!!


Undertecknad grabbade tag i en paddel och studsade elegant (läs kravla) upp på främre däck, där det paddlades för glatta livet, då den starka sjön gjorde att vi obönhörligt fortsätte kursen mot land. (Plast mot klippa=inge bra kombination)


Min flinke bror rusade från kommandobryggan till aktern och greppade den kraftfulla motorn och lyckades vri den så att vi undvek den stundande katastrofen. Vilken HJÄLTE!


Hela vägen in till kaj satt jag beredd med paddeln,matros Tim blev förpassad till hytten och hjältebror fortsatte att styra genom att vri motorn åt önskat håll.


Till slut va vi i hamn! Nu skulle kamikazeräserbåten upp på transporten, och eftersom min far har mycket tekniskt begåvade avkommor avlöpte lastningsproceduren elegant.


Kosan styrdes återigen mot Mormmor och Morfar för ett adjö, för att sedan styra kosan mot "Sola i vacker Värmlansk stad"


Det är tyvärr inte så ofta jag och min bror träffas nu för tiden så det var GÖÖÖÖR skoj att spendera denna tid med honom. Jag saknar honom MYCKE och ofta. Väl framkommna till hans våning bjöds det på GÖÖÖR GÖTT kaffe och mer tjöt tills det va dags å återspänna ekipaget och bege oss söder ut-Grålle V6 med bihang och räserbåt och jag.


Väl i känd metropol i Dalsland blev det en kvällsvisit hos Ulle-Bull. Alltid lika skoj å träffa henne oxå, diverse häst och gårdsnack avlades innan jag masade mig hem till Gårn igen.


Så jag får säga-eftersom jag inte ofta lämnar gårdsplan-att det va en kanondag! (Trots att vi höll på å krascha räserbåten i badberget-och därmed fått en flygtur vi antagligen sent skulle glömma-om vi klarat livhanken ;-)


På återhörsel!

Eiram-the sjöbuse



Av Marie Bolk - 5 oktober 2007 14:29

Jaha, så flyttar fam Gustafsson med Pålle-Zefyros.

De flyttade hit för sisådär 1 och en halv månad sedan och ger sig tyvärr redan av. Det va ju enna en bit att åka hit, och har man fem syskon så gäller det nog att föräldrarna får klona sig för å hinna med...Så de flyttade till ett stall närmare där de bor, som dessutom har ridhus! Hade önskat ridhus jag med...ett litet ett bara...


FASCINATION

Helt otroligt, människor med många barn, slutar aldrig att fascinera mig! Hur hinner de med?!? Finns det mer timmar på dygnet att köpa på postorder eller nåt som jag inte hajat!?Hade max klarat ETT tror jag, för jag hinner knappt med mig själv...Men folk kanske e lika fascinerad över att en har en massa djur-Hur orkar hon, kan jag tänka mig att en del tänker om såna som jag...Fast jag tror att nyckeln till att ge sin tid åt något är kärlek...kärleken till sina barn och till sina djur och andra/annat som står en nära...Det finns de som samlar på saker eller viger sina liv för saker eller sk kall, och jag tror att det handlar om kärlek...dvs man mår bra själv, genom att ge sin tid i tanke och handling för något man är en del av, eller vill vara en del av.

 Låter det flummit kanske? Nåja, kärlek är individuell, man älskar nog allt på olika sätt...


BILL OCH BULL

 För att återgå till huvudpersonen i familj-hyrd häst-konstellationen, dvs Sofia. Jag måste få säga att ordentligare och mer ansvarstagende 13årig tjej än Sofia får man leta efter, Du är superduktig Sofia, bara så Du vet! Har varit jättekul att ha Dig här!

 Och detta gäller även Sofias kompis Sofia!

(Det va ju så bedrövligt svårt å hålla isär dom två flitiga töserna,så jag döpte om dom till Bill och Bull!)

 Svarten kommer att sakna sin kompis, för Zefyros och han blev ju superkompisar! Han som annars tycker bäst om å gå själv! Krokodil och mördarmaskin i samma förpackning som han e...


GRADER I HELVETET

Så va den alltså här dagen då "flyttfågarna" skulle dra söderut (Båberg ligger söderut i förhållande till Långebo...)

Zefyros hade en helt annan åsikt...men han hade ingen talan, trots att han påpekade detta genom sitt tysta men mycket tydliga språk.

-In i den där? Tjena!GLÖM ER DRÖM!

Lock och pock var lönlöst, trots att denna metod utövades i en halvtimma, då han är en häst som gärna stänger av lite då han blir lite stressad. Jag är av de privata åsikten att man lär hästen med beröm att gå in i transporten, det ska va rolig och motiverande med lådan, och det skall läggas in i träningen som all annan träning. (Om nu hästen har lite taskig inställning till det där med låda.)

Men efter rådande omständigheter så va det omöjlig att göra denna träning befäst på mindre än en timme. (Det var detdär med tid igen-det är inte en bra faktor att blanda in bland djuren-dom har liksom ingen klocka-men dom känner vår puls däremot...)

 Så det fick bli vinchningslastning a la repgrimma...Det fungerade mycket bra tillslut-då Herr Gustavsson stod för vinchandet...

 Jag gillar inte lastning på "våldsvis" men det är grader i helvetet...linor baktill eller slåss mot sig själv tills trycket ger efter, eller kanske tom lugnande medel...sopekvast what ever...det känns inget rolit nåt av ett, men vad göra...hästen skulle in i lådan,och in kom den utan skador på sig själv och omgivning-mission completed.

 Och tillslut var fam Gustafsson med Pålle On the Road Again!

 Lycka till på nya stället!

Kram från Eiram :-))


PÅ ÅTERHÖRSEL!

Annelie hälsar till Bill och Bull oxå, hon tycker det är tomt utan Er!


Presentation

Omröstning

Vem är du som läser min blogg?
 Du känner mig i största allmänhet
 Du känner mig pg av hästar
 Du har inte en aning om vem jag e
 Du vet vem jag e, men känner mig inte
 Du känner mig pg av bilar

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2007 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Eiram med Blogkeen
Följ Eiram med Bloglovin'

MIN GÄSTBOK


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se