Det har ju vart ganska milt och tämligen behagligt denna vinter...tills idag!

Även om det vart minusgrader har det ändå vart hyfsat klimat, så även när det har regnat...fast jag avskyr när det regnar! Men det finns ett värre väder och det är det i dag!

 Råkallt så det går genom märg och ben...TVI VALE!

Man vill bara stoppa huvet under nåt lämpligt och glutta på nåt ovesäntligt på dumburken!

 AFTONDANS

Men trots detta så masade jag mig ut för å träna i sandlåddan i morse. Tanken var att båda pållarna skulle få röra på sina spiror, men efter en lyckad sessiour med gammel-Tanten så tänkte latmaskhjärnan att "unghinsten"...den tar jag sen...

 Hade ju en del att fixa med...

Så han förpassades till sin 20kvadratare igen...

Åkte å bunkrade upp med ytterligare hösilage idag efter att inte fått nog av soppatorskeventet i förrgår...

98OKTAN PRONTO TACK!

Min kära Mor hade lovat å följa med som sällskapsdam till Hösilagemannen.

Då jag anser att jag känner min bil mycket väl beräknades det att jag lätt skulle klara mig på den soppa jag hade i tanken tur och retur. Hade väl en liten "Saidakänsla" att det skulle va på det berömda håret, men positiv i mitt sinne som jag e så tänkte jag "DET ÖRNAR SÄJ..."

 Så lastade 600 kilo hästmat gjordes det och GrålleV6 manades på hemåt...

Lagom strax för Väneryr började GrålleV6 hosta och harkla och tvenne svordomar susade genom min hjärna...

-Varför blir det så ryckit?sa min mor

-Soppatorsk, väste jag mellan tänderna

Det var nog i och försig bara andra gången i mitt liv detta fenomen inträffade-förutom på min gammla 9000i-86a "MrM" som hade som hobby å käka bränslepumpar om man inte tankade när det börja närma sig halv tank...men det tycker inte jag räknas, bilen mådde ju dåligt...

-Du skulle nog ha tankat innan...tyckte Du prata om det...?sa mamma lite försiktigt

-...MORRRRRR....Även solen har sina fläckar och shit happends....

Det var bara å krypa te korset och ringa kär Gubbe som oxå gav mig en föreläsning i tankandets sköna konst.

-ÅSSÅ SKA DET VA 98!!!viktit!

Jag som ville va snäll mot min Gubbe så han slapp å åka å vända ända borte i Uddevalla gav Gubben direktiv och noggran beskrivning om var jag stod-UTAN bil-för jag hade knatat nåra hundra meter där man kunde göra en sk "fuling" om man tog det försiktigt och såg sig noga för. Hade ju tänkt å lotsa honom rätt...

-Ring mig när Du närmar Dig Väneryr så går jag ut i vägen(mellan filerna, där jag stod tämligen säkert)så kan Du akta in där och gå ut i vägrenen..bla bla bla

Jag tyckte ju att informationen jag gav var glasklar...

Gubben e redig och ringer och jag ser han närma sig, jag börjar vifta med min (mammas) lilla reflex...

-Jag ser varningsblinkerserna nu!sa Gubben glatt medans han susa förbi mig

-Men va i...?!DU KÖR JU FÖRBI!!!!Nu får Du ju masa dig ända till Uddevalla ju!SÅÅÅÅÅG Du mig INTE!?!

 Gubben hade zoomat in varningslanternorna innan han zooma in mig...

SUCK! Det va bara å traska tillbaka och invänta...

Mamma som vart lite orolig eller nåt hade vimsat sig ur bilen oxå-och jag tänkte att nu fattas det bara att bilhelvetet låser sig själv oxå...

Så stackars mor beordrades att sitta fot i bilen.

Efter många om och men så kom äntligen Gubben och allt slutade lyckligt!

Och va lärde jag mig av detta?

Nästa gång ska här tankas i tid hur jäv..a töligt det än är...

På Återhörsel!

:-@ Eiram