FARVÄL DOM GRÖNA I SKOGEN

Jaha så va det slut på det stora eventet Operation Avverkning. Så idag lämnade de gröna maskinerna våra domäner. Det har varit riktigt trevlit å ha dom här, för det är både duktiga,flitiga och trevliga pöjkar som tyglat dom gröna maskinerna. Tack så mycket för att Ni i RamnebergsTeamet gjorde så fint i skogen och va så tålmodiga med "godsfrun"s nycker och ideer ;-)

VÄGBYGGNATION

Man får säga att vi hade en otrolig tur med vädrets makter oxå. Regnet lurade ibland bakom knuten men visade sig i princip bara en Fredag, då det blev sörpa och krondiken på vår lilla egna skogsväg efter maskinerna. Ett tag vart jag enna förtvivlad över hur vägen kunde ta sig såna former, men min flinka och arbetsamma gubbe fick åka och hämta hem Grävis och Fiat från Ryrviks utbyggnadsarbetsplats i Hagen, gubbens kompis Leffen släpades oxå ut och det lagades väg för hela slanten(dvs det vi hadde å tillgå i form av grushög å tegelpannor...)hele helgen! Jäklarns vicken grann väg! Bara mitträcke som fattas nu!

Usch va jag syndat...bloggsyndat! Ja det har hänt en del det sista här på godset. Synd bara att jag inte kunnat/hunnit skriva ner allt. Men jag skall försöka bakdatera på datum så gott det går...Skall dock nämna en av de senaste tokigheterna som inträffat...inträffade igår faktiskt!

 Jag har nämligen ett inlägg i debatten lastning i hästtransport...i detta fall en riktig hingst..

VILDHINGST I LÅDA-ELLER SÅ KAN DET GÅ NÄR HASPEN FAR PÅ

 Hingsten i fråga hade självmant knatat in i transporten via främre dörren för att kolla läget. Men han hade missbedömt transportens lutning i förhållande till underlaget, så dörren smockade igen. Där stod han som ett fån och funderade över sitt liv, hur snabbt situationen man nyss tyckte man hade kontroll på, snabbt utbytts mot helt oanade okontrollerbara situationer...

 Jag gick under tiden och pysslade i stallet, lyckligt ovetande om den prekära situationen i hästtransporten. Då jag efter en liten stund kom ut ur stallet, hörde jag hur det banka och dunka och levde i en av hästtransporterna.

 Jag hörde även underliga vrålljud på ett språk som jag förvisso kännde igen,men ej va vänligt uttalade.

-Varför i helvete har du inte mobilen på dig!!!!???

Hmmm, det där är inge vanlig vildhingst i transporten, tänkte jag. Även om jag vet att folk livnär sig på att djur säger saker till dom. Men det här va för bra för å va sant. Så tydligt tror jag inte dom uttrycker sig...

 Jag beslöt mig för att möta odjuret öga mot öga så jag öppnade framdörren....

-Jag har ju sagt till Dig!!!Ha telefonen med dig!!!Jag har ringt som fa...n och du svarar inte!!!Hur hade du tänkt jag skulle komma ut?Sparkat ut rutan kanske!?!

-Ja jag undra va som levde här ute på gårn, men jag tänkte du hamrar väl på nåt....sa jag lite under lugg-med ett stort flin hägrandes i mungiporna

 Som Ni nog nu listat ut så va vildhingsten ingen annan än min kraftigt uppretade Gubbe som fått sig en nykter erfarenhet om hur det är att va inlåst inom lås och bom...

 Ja min stackars gubbe får stå ut med det mesta...tänker berätta ytterligare en grej ang detta...

SOMLIGA STRAFFAR GUD...

I Torsdags va jag och handlade. Detta är det absolut värsta och töligaste jag vet..gå i affärer. Nåja jag rafsa åt mig litte som jag tyckte såg gött ut, samtidigt som jag gick och pratade i telefon. Jag som har samma koordinationsförmåga som en amöba, åkte sen glatt ifån affären 500kr fattigare och förstod knappt varför...

 Gubben satt på trappen när jag kom hem, hungrig och dann.

-Va har du handlat för goe middagsmat?

-Öhhh hmmm öhhh...vet inte, sa jag.

-Lite snacks...pumpafrön och vindruvor, fortsatte jag och letade frenetiskt i minnet efter vad jag hade inhandlat.

 Då hörde jag plötsligt ett hysteriskt gapflabb i lurarna som va instoppade i öronen. Det va Sopemadingen som fick ett skrattanfall utan dess like.

-FÅGELFRÖN!?!Utfodrar du din hårt arbetande gubbe med FÅGELFRÖN!!!

Sopemadingen gick inte att hejda i skrattanfallet, och medans jag försökte gick Gubben surt in och morrade mellan tänderna

-Billys!Jag tar en BILLYS i stället!!

Där stod jag med slokande örön och kom plötligt på att jag faktiskt handlat nåt gött!

-Men Älskling!!!!Jag köpte ju kassler!!!

Men det va för sent...Gubben hade redan satt tänderna i den gummilika panpizzan Billy.

 Så jag satt mig å tröståt...

Först så hade jag ju bottnat med nötter, som jag med ljusets hastighet glufsat i mig redan i bilen. Så nu fortsatte jag med att trycka i mig ett helt paket med vindruvor...och sist men inte minst...Fågelfröna...

 DAGEN EFTER

Dagen efter brakade helvetet löst...Jag vaknade på möran och förflyttade mig i Mach3 till innedasset. Då säkerligen mången känslig läsare läser detta, ska jag inte gå in i detaljer om vilkert senario som utspelade sig på dass, men detta senario återkom med högsta intensitet på Fredagen men även fram till i går,Måndag har jag inte vart helt rumsren...

-Det är garanterat dom jä...la fågelfröna, sa Gubben och jag är benägen å tro på va han säger.

-När ska du sluta äta hästmat och annat?Nu e det visst fågelmat?! Gubben såg på mig med förtvivlad blick när jag återigen kom ut från dasset, med predikan om olämpligheten att gå in där på en stund.

Enligt mina kusiner hade jag ett måtto när jag va liten, då jag stoppade i mig diverse "naturliga" saker med god aptit-ex vis gräs..

-Litte sjit rensar magen...

OCH det är SANT...det har jag lärt mig den hårda vägen...

SJITSNACK

För att prata mer sjit, så måste jag ge min älskade Far stort tack och beröm för att han jobbat och slitit så med att fixa med gödselstan i helgen(Inte nu efter mig-utan till hästarna)

 Och jag måste tacka så mycket för den goda maten i Lördags (Som dock tyvärr snabbt for ur kroppen i Söndags)

 Och till min älskade Mor; tack för du hjälper mig så mycke me allt!

På Återhörsel ;-))

Eiram

Idag har jag bölat för alla i skogen, älgar, råddjur, grådvärgar och all sjöns kritter. Det är nämligen så att vi fått besök av Team Timberjack...

Team Timberjack äter träd...

Vår skogstomte F,som håller koll på vilka träd Team Timberjack ska äta river nog sitt hår i förtvivlan över velig och obstinat skogsägare.

 Jag har nämligen utsett ett littet område på den berömda Björnråsen till mitt eget privata naturskyddsområde.

 Efter litte övertalning hade jag dock gått med på att Team Timberjack även skulle få äta där. Vi va alla överens...förutom mitt hjärta...

VÅTMARK

Men naturskyddsområdet skulle i allafall få bli dokumenterat innan det försvann, så jag hoppade på min trimmade 450-Rullator och begav mig dit med kameran som vapen.

 Där stod en trevlig man, som att bedöma  av hans skicklighet, fällt mången trä me sin såg.

-Måste rensa här in till bergväggen så di kommer åt me aggregatet!sa han

-Granna träd här! Fin fint virke i dom, di e hårda som flinta!

Jag försökte tyst kväsa de oundvikliga satans tårarna som vällde upp från ingen stans

-Mmm, jag ska fota, önskar vi inte fällde dom, snörvel..harkel.

Jag tog nåra bilder på de fallande gammelgranarna, vände på 450-rullatorn, och beslöt mig för att aldrig mer besöka platsen efter att alla gammelgranar blivit 2"4:or och gud vet allt. Medans jag sakta rullade ur skogen började tårarna rulla...de rullade bara fortare och fortare och de gick inte å hejda.

Stannade 450-Rullatorn och slängde mig runt halsen(styret)på den och tjöt som en övergiven unge i 5årsåldern.

 Tillslut tog jag mod till mig och ringde min tålmodiga Gubbe. Jag bölade och hickade och snörvlade så det är ett under att han hörde va jag sa.

Jag som förväntat mig en förmaning om stolligheten i mitt känsloutbrott, möttes i stället av djup förståelse(Efter en 20minuters bölande)

-Ja det är ju en sak å se va som försvinner på en karta och en annan sak å se det live...sa han tröstande och lovade och ringa skogstomten F och avstyra det hela.

Stackars skogstomten F, han måste velat skaffa annat yrke sådär i nåra sekunder. Motsträvigare och stönigare skogsägare får han väl leta efter...

Men mitt lilla naturskyddsområde på sisådär 1/4 hektar får stå orört. Min ofrivilliga trädkramaraktion lyckades.

TANKELÄSARE

Men jag har en bulvan i ena Timberjacken, han som äter träd...

Han har fått ett mysko fel och vägra flytta sig ur fläcken. Jag tror han e rädd för å äta upp fel träd för tillfället för han står på gränsen till Eirams Naturskyddsområde...

 Dom tror han ska kunna börja äta i morgon igen...

Egenställd diagnos:Kolik av för mycket myror i käften....

På Återhörsel ;)

Eiram

Tim har träffat tjej...Våra grannars schäfertik! Dom e så söta tillsammans då dom, så fort man inte e uppmärksam drar som oljade blixtar, antingen kommer Agnes hit eller så dra Tim en lov runt grannens hus och lurar med henne! Tyvärr e ju detta beteende inte lika roligt för ägarna till ovannämnda byrackor, men det är ju ett trevligt sätt att träffa grannarna på. För att stävja detta beteende från Tims sida så har ett dyrt snöre införskaffats på ca 30 meter. Detta tjudras numera rymligen i och än så länge har han inte pyst iväg, även när han vart lös. Peppar peppar...

Idag har vi haft besök utav Gubbens kusin L-Å med fru och busunge.

I dag har jag och Gubben vart i Hagen för att titta på våra hårt arbetande maskiner

Idag har jag figurerat GPS/Co-driver för allas vår Peter-Hästtandläkare! Då det tog en stund å åka runt till alla patienter gick faktiskt hela dan åt.

 Första depåstoppet gjordes hos Gina-Fina och Leo, där fick även fullblodet Lift Off sina fiskar varma.

ÄVEN DEN BÄSTE....

 Sen styrdes lilla Chevan mot Rickard-Hovis och han små söta svarta bergatroll Raek Radek och Veikle Kari. Väl på plats insåg Peter-Hästtandläkare att det saknades ett mycket vesäntligt verktyg...en liten tandläkarfil som han inte lyckats fiska upp ur jodopaxhinken på föregående ställe. Det va bara för co-drivern å bli catchdriver och trampa plattan i mattan på lilla Chevan och bege sig till  igen till Gina-Fina! Då Peter-hästtandläkare e en flink man så körde jag så fort som lagen krävde både fram o tillbaks.

 Nåja, väl tillbaka tog undertecknad Co-driver/GPS även över materialhanteringen. Fyra ögon och fyra händer hittar oftast betydlit mer än två av dito! (Det va skönt å se att även proffesionella folk kunde konsten att åka ifrån saker och att man inte e ensam me sin glömska i den stora världen!)

SOPEMADING PÅ REKNING

Plötsligt hade det strulat till sig igen! Sopemadingen håller ju på me lite luskningar i bettens värld och tog tillfället i akt att uppsöka kunnighet då den fanns tillgänglig för att svara på diverse funderingar. Då jag lurat henne att dra pronto till Långebo efter avslutat dagsverke lydde hon foglit.

 Det va dumt. Jag jaga henne me mobilen men ho behaga inte svara(jag vet att ho har musik/ljudböcker på i bilen på volym max) så ho va nästan framme på avsedd plats när kontraordern kom till hennes kännedom. Så det va bara å vända på Silver-Traktorn och dra järnet åt motsatt håll.

 In studsades det i stallet, plåtades som värsta japanen och swosch ut igen!

Det mumlades om gubbe och hund och hem och jag vet inte va

Så plötsligt försvann ho me ett WROOOOM me Silver-Traktorn så gruset spruta. Fortsättning följer....

PÅSSJUKA...?

 Så rattades vant Chevan av ordinarie chaufför mot Näverdraget. Där stod lilla gulliga GunsKid och väntade med nästan vidöppen mun. Efter att han fått sina ungdomliga tandebissingar kollade var det dags för sköna Tequila. Den vackra lilla grå hade råkat glufsa i sig olämpligt födoämne(läs:liten plastpåse med tillhörande julklappssnöre) några dagar innan, så det hade varit fullt pådrag med veterinär och allt, men hon såg nu ut att ha fått upp gnistan igen,tack och lov! hon skötte sig oxå exemplariskt på tandläkarbesöket!

KÄFTAR FÖRST SOM KÄFTAR SIST

 Jag måste säga att Peter-tandläkare har en nästan magisk inverkan på alla pållar. Ingen munstege, ingen ting åt det hårdhänta hållet. Han ska ha en riktig eloge för att han så enkelt påvisar vad lugn tålamod och vänlighet ger för resultat på dom små(stora..) liven. Detta resulterar nämligen i att även många folk plötsligt också står me mun på vi gavel...

 FAGERVIK NÄSTA

Så kom vi då slutligen till sista stoppet före slutstation Långebo.

Där väntade en smått sönderstressad Mia med sin Timora och inhysta Hydra

Som tur va kunde inhysing va behjälplig då tiden inte räckte för stackars Mia som väntat i evigheter på oss hela dan.

 Och efter ytterligare gapande munnar på både folk och fä så styrdes det äntligen mot Långebo.

 Då ringdes det till sopemadingen igen...det va dags för ny kontraorder

SLUTSTATION LÅNGEBO

Sopemadingen fick order att komma bums. Hon gnydde och kved om att Peter-Tandläkare trodde hon va utvecklingsstörd som bara dök opp som gubben ur lådan lite här och var.

Jag frågade då nämn tandläkare om så va fallet, och i samma stund hördes vrål och skrik och diverse tillmälen ang MIN intelligens ur telefonluren.Efter en mindre utskällning fogade hon sig igen och lovade att lyda order igen.

 Peter-Tandläkare gick igenom patient efter patient medans Sopemadingen fick sig en intervju och lite bilder, så ho blev nöjd.

PATIENTKÖN

Det va tjusiga David som fick remiss till långväga besök pg av en illa skadad tand. Det va Doris kompis,va hon nu hette, och Doris. Och så Svarten som hade näst intill perfekt garnityr.

 Sixpack hade börjat få "Senilt bett" och nån liten foderinpackning men behövde inte ansas med nån fil över huvud taget. Inga skador på något tandkött heller, så då har jag ju inte torterat han så mycket i alla fall!Det va skönt!

TANDLÖSA TANTER

Och så hade vi min älskade Tant High Stock xx. Först såg det förvånansvärt bra ut! Överkäken var jättefin, så Peter-Hästtandis va jätteförvånad.

-Åhhh va bra, sa jag glad som en lärka!

Han stoppade flinkt in handen för att känna på underkäken...

SWLOSH!In for näven-och försvann!

-Det här ser inte bra ut...det e enna soprent här...

Nåja nästan, tanten va 6 tänder kort i underkäken....

-Det här måste jag filma och dokumentera, sa Peter-Hästtandis.

-Helt otroligt att hon kan äta över huvud taget!!!

Men Tanten e Tanten, ho e av segt virke....Skam den som ger sig, hon tänker nog leva till sista tanden ut...För hon har faktiskt gått med detta garnityr i ett år ungeför, om man ser till hur hon har fungerat med matintaget. Mycket tuggbussar blir det, och hon ser ungefär ut som en idisslande mjölkko när hon äter.

 Men så länge hon e frisk,rund go och glad, så ser jag ingen anledning till hemska slutgiltiga lösningar....

Kvällen avrundades med utfodring av Peter-Hästtandis och Sopemadingen under snack och skratt!

På Återhörsel :)

Eiram