Ja Sopemadingen...hon lyckas med det värsta!

Här skall gratuleras liten Ridlehrer för att hon lyckats med konststycket att få fram en lten telning vid namn M. Sopemadingen och jag slog våra påsar ihop och införskaffade en present.

 Sopemadingen hadde bestämt sig för å ta eget vrålåk(Volvojäv..l)då älsklingsvovven skulle åka med på resan. Jag beordrades att införskaffa passande present.

 Plötsligt tudiluttar det i nallen och det är Sopemadingen

-Det har hänt nåt aldeles förfärligt! Jag står härsöder om Byhölan och jag har tappat BENSINTANKEN!

-Typiskt Volvo...sa jag lite lustigt

Sopemadingen som e lika fäst ve sina Volvojäv...ar som jag e vid mina SAABar protesterade högljutt att sånt kan hända och att hon va strandsatt och inte kom nån vart då det tydligen uppstod ett kraftigt gnistregn så fort hon körde lite framåt.

-Ja ja sa jag..det årnar sej..har du långt till nån tapp?

-HUNDRA meter!

-Kör då dit och hoppa ur fanskapet så fort du kommer fram, fanskapet är väl försäkrad (...en Volvo mindre...he he..)

-JAAAAAA hördes ett ilsket vrål från Volvofantasten.

-När kommer ho hit och undsätter mig,fortsatte det ilsket efter vrålet.

-När jag lastat Capriol, sa jag glatt-för jag har lite dålig humor. Min Gubbe säger att jag är bedrövligt skadeglad-jag ser det som att jag ofta ser nåt lustigt i prekära situationer, som exvis hamna i sjön me klära på och dylika roliga situationer.

Capriol, som var den mest lättlastade häst jag vart med om, lastades på och spändes fast i säkerhetsbältet.

Sopemadingen va allt annat än munter, när jag snabbare än plåtpolisen tar kort, anlände till Byhålan.

-Få se om det går me nåt balsnöre...sa jag klurigt medans jag låg å kräla i finrocken på backen

-Har du me Dig nåt då?! fräste sopemadingen

-Näee...men har Du var inne på verkstan å frågat om hjälp?

-Verkstan!?!Vaddå verkstan!?!

-Jo där har det då funnits en bilverksta, sa jag och viftade me näven lite kungligt.

-Nä dra på...Du menar inte att jag står brevid en bilverksta!?!?

För att kontrollera minnet traskade jag med 7mila kliv bort bakom tappen och fick te min fasa se att minnet hadde sviktat.

 Sopemadingen snörpte på mun och svamla om Alzheimers och förändringar på 30 år och sånt.

 Då jag fortfarande kännde starkt att det va en tapp i närheten, så styrde jag kosan-nu hade jag växlat upp farten-mot själva tapp butiken.

-Finns det nån bilverksta här?

-HÄR UTANFÖR! Hörde jag samtidigt ett glatt tjut utanföe från Sopemadingen

Det hela sluta med att hund lastades in i Grålle V6 och så även Sopemadingen. Hennes älskade Volvojäv...l blev nattgäst på verkstan för akut operation kommande dag.

-Tacka vet jag SAAB, kvittrade jag glatt medans Sopemadingen morra och fräste aldeles förfärligt.

Väl uppe på Fjället hemma hos Ridlehrer visades Capriol upp och papper och pass överlämnades. Capriol va även både viktbärande och rumsren-då Ridlehrer inte har nåt ridhus så kan hon rida på Capriol när det e dretvär ute.

Diverse anekdoter och kunskap och allmänt tjöt avhandlades över goa kakor och kaffe och the vid Ridlehrers köksbord, sen va det dags efter nåra timmar för avfärd med destination Sopemaden. Sopemadingen fick dock åka med hem till Gårn för det skulle tas med hästtransport för införskaffning av Just In Time Hästmat. Sen va enna dan slut.

Ps. Volvoskrället blev frisk igen och så vitt jag vet far Sopemadingen fortfarende runt i åbäket...:-))

På Återhörsel

Eiram-räddaren i nöden