Ja kärlek vid första ögonkastet var det ja...Sixpack är överlycklig! Han har fått tillbaka all sin lyster i sina mörka ögon, och det gör ju inte saken sämre att Maja ropar efter honom så fort hon får chansen. Hon stod till och med och väntade på att han skulle komma ut, och brydde sig inte så mycket om hästarna på lösdriften som gick bredvid alls!

 Det fanns nån mening med detta vill jag tro!

En underlig helg har nått sitt slut...

Från sorg och förtvivlan till lite hopp om glädje..!

Jag skriver mer i morgon...men här är hon-Sixpacks nya flickvän!

Det var kärlek från första ögonkastet hos både mig och Sixpack.

Jag tror High Stock xx  hade tyckt om henne oxå...

Det känns så konstigt, så förbryllande...det känns som om jag känt Lundheims Maja i evigheter...det kanske jag har?

Sen jag var liten har jag drömt om en svart häst-och nu är hon min!

På Återhörsel

;-@ Eiram

Det är tomt...så oändligt tomt...

Idag begravde jag och min fantastiskt underbara Gubbe min bäste vän.

Allt gick väldigt fint till tack vare att Gubben min gjorde allt så perfekt.

Det var inget som jag begärde av honom...utan det bara blev så.

 Hittade ett gäng snödroppar som jag plockade och lade i en bytta.

Dom strödde vi över henne i graven där hon låg så fint med sitt vackra huvud på en liten jordhög, som om hon hade fått en liten huvudkudde.

Hon fick med sig en grimma av mig-som jag skrivit HIGH STOCK xx över nosryggen, ett rött grimskaft och hennes favorittäcke som hållt henne torr och varm åtskilliga kylslagna sommarnätter. Antagligen hivar hon väl dom prylarna så fort hon kommit innanför pärleporten...med adress "Down Stairs, Hell" men det får hon ju göra om hon vill.

 Det var hennes grejor som hon fått av mig, och jag ville hon skulle ha med dom på färden-utifall att...

 Hon fick sist men inte minst med sig sina favoritgodisar, mintpastiller från Granngården.

 Jag och Gubben satt på kanten och tårarna forsade medans vi sa ett sista farväl...

-Sov gott min älskade vän, fick jag hulkande fram medans gubben gjorde sig beredd att lägga over jorden.

Jag släppte grimskaftet jag krampaktigt suttit och hållt i och hon försvann ur min syn förevigt.

 Det var förjä..it svårt att släppa taget, men jag gjorde det tillslut...

 Hon begravdes i Sixpacks hage bakom huset. Vi ska göra fint å hängna in där när jorden har satt sig. Plantera blommor och försöka hitta nån fin sten.

 Jag känner mig MYCKET priviligerad att hon fick bli begraven hemma här. Även om jag antar att hon inte bryr sig så mycket om vart "skalet" ligger.

 Men för mig betyder det oändligt mycket.

Hon finns kvar men ändå inte...Och så kommer det för alltid, så länge jag lever, vara...

HON FATTAS MIG

Så här sitter jag nu...Jag är tom i själen och en bit av mitt hjärta har slitits loss.

High stock xx, min älskade gammeltant har lämnat mig idag. Eller var det jag som lämnade henne...?

Men jag vill tro innerst inne att jag tog rätt beslut, det känns så jävligt att leka Gud bara. Vad ger oss denna rätt? Eller är det våran skyldighet?

 Jag tycker det är våran skyldighet, jag tror djur finns hos oss för att skänka oss glädje och ge oss insikt om oss själva.

 Men det finns ett pris att betala för det och det har jag nu gjort...

Betalat alltså...För det har jag gjort nu, jag var med henne ända in i det sista och jag är stolt över mig själv att jag överlevt (hittils....) något som jag trodde skulle ta livet av mig oxå.

 -Att ta beslutet att "Nu är det slut"

Jag vill sända all världens blommor till min tappra Gubbe som oxå varit med hela tiden, Vet.Mattias Sjöström för all otrolig hjälp med att försöka få High Stock xx att piggna till, Vet. Ulf Ericsson som hjälpte till i slutskedet på ett fantastiskt fint sätt och Amanda och Annicka som hjälpt till under dagen och Anette(High Stocks ex-matte) för all telefonsupport. 

Jag hade aldrig klarat mig utan Er!!!

 Har av förståeliga själ inte hunnit/orkat ringa till alla vänner, men jag har dratt iväg nåra halvtokiga nattliga sms-som knappt nån begriper va jag menat antar jag.

Men läser Ni dethär så förstår Ni...

  High Stock xx har varit som "Skalle-Per" idag.

Hon har vid ett flertal tillfälen sagt

-Ja är inte dö än!

 Men tillslut sa hon

-För nu dör jag...

Och jag kan bara säga att

-HON FATTAS MIG,HON FATTAS MIG SÅ DET SKÄR I BRÖSTET!

  HON HAR JU FUNNITS JÄMT!!!

Farväl min älskade vän!

Sträck ut i din underbara flygande galopp och känn solens strålar lysa och vinden fladdra i din man.

Farväl och Tack så mycket för allt Du har lärt mig och att jag och Sixpack fick äran att lära känna Dig.

Förlåt för alla mina misstag och tack för att Du ändå ville vara kvar hos mig så länge (antagligen för å få fason på mig ;-)

Jag Älskar Dig High Stock-nu och förevigt.

 /din Marie

PS.Jag ska ta hand om Sixpack,jag lovar-jag skall göra så gott jag kan-jag är bara en människa.DS

Det har ju vart ganska milt och tämligen behagligt denna vinter...tills idag!

Även om det vart minusgrader har det ändå vart hyfsat klimat, så även när det har regnat...fast jag avskyr när det regnar! Men det finns ett värre väder och det är det i dag!

 Råkallt så det går genom märg och ben...TVI VALE!

Man vill bara stoppa huvet under nåt lämpligt och glutta på nåt ovesäntligt på dumburken!

 AFTONDANS

Men trots detta så masade jag mig ut för å träna i sandlåddan i morse. Tanken var att båda pållarna skulle få röra på sina spiror, men efter en lyckad sessiour med gammel-Tanten så tänkte latmaskhjärnan att "unghinsten"...den tar jag sen...

 Hade ju en del att fixa med...

Så han förpassades till sin 20kvadratare igen...

Åkte å bunkrade upp med ytterligare hösilage idag efter att inte fått nog av soppatorskeventet i förrgår...

98OKTAN PRONTO TACK!

Min kära Mor hade lovat å följa med som sällskapsdam till Hösilagemannen.

Då jag anser att jag känner min bil mycket väl beräknades det att jag lätt skulle klara mig på den soppa jag hade i tanken tur och retur. Hade väl en liten "Saidakänsla" att det skulle va på det berömda håret, men positiv i mitt sinne som jag e så tänkte jag "DET ÖRNAR SÄJ..."

 Så lastade 600 kilo hästmat gjordes det och GrålleV6 manades på hemåt...

Lagom strax för Väneryr började GrålleV6 hosta och harkla och tvenne svordomar susade genom min hjärna...

-Varför blir det så ryckit?sa min mor

-Soppatorsk, väste jag mellan tänderna

Det var nog i och försig bara andra gången i mitt liv detta fenomen inträffade-förutom på min gammla 9000i-86a "MrM" som hade som hobby å käka bränslepumpar om man inte tankade när det börja närma sig halv tank...men det tycker inte jag räknas, bilen mådde ju dåligt...

-Du skulle nog ha tankat innan...tyckte Du prata om det...?sa mamma lite försiktigt

-...MORRRRRR....Även solen har sina fläckar och shit happends....

Det var bara å krypa te korset och ringa kär Gubbe som oxå gav mig en föreläsning i tankandets sköna konst.

-ÅSSÅ SKA DET VA 98!!!viktit!

Jag som ville va snäll mot min Gubbe så han slapp å åka å vända ända borte i Uddevalla gav Gubben direktiv och noggran beskrivning om var jag stod-UTAN bil-för jag hade knatat nåra hundra meter där man kunde göra en sk "fuling" om man tog det försiktigt och såg sig noga för. Hade ju tänkt å lotsa honom rätt...

-Ring mig när Du närmar Dig Väneryr så går jag ut i vägen(mellan filerna, där jag stod tämligen säkert)så kan Du akta in där och gå ut i vägrenen..bla bla bla

Jag tyckte ju att informationen jag gav var glasklar...

Gubben e redig och ringer och jag ser han närma sig, jag börjar vifta med min (mammas) lilla reflex...

-Jag ser varningsblinkerserna nu!sa Gubben glatt medans han susa förbi mig

-Men va i...?!DU KÖR JU FÖRBI!!!!Nu får Du ju masa dig ända till Uddevalla ju!SÅÅÅÅÅG Du mig INTE!?!

 Gubben hade zoomat in varningslanternorna innan han zooma in mig...

SUCK! Det va bara å traska tillbaka och invänta...

Mamma som vart lite orolig eller nåt hade vimsat sig ur bilen oxå-och jag tänkte att nu fattas det bara att bilhelvetet låser sig själv oxå...

Så stackars mor beordrades att sitta fot i bilen.

Efter många om och men så kom äntligen Gubben och allt slutade lyckligt!

Och va lärde jag mig av detta?

Nästa gång ska här tankas i tid hur jäv..a töligt det än är...

På Återhörsel!

:-@ Eiram

Nu e det ett tag sen jag blogga igen...har fått lite dålig rutin får man säga.

Men ändå är det så att det händer grejor här på Godset, så brist på saker att skriva om är det inte så det kan jag inte skylla på!

 Här kommer lite om vad som hänt.

SJUKLINGENS COMEBACK

*Sixpack anser sig friskförklarad och har totalt tröttnat på den lilla 20kvadratarn han blivit förpassad till.

 För visso var veterinärerna mer än nöjda med hur han läkt ihop. Men återbesök ska det bli igen på Fredag, så fram tills dess har herrn restriktioner på när var hur man får röra sig.

 Glädjande nog fick jag vid förra återbesöket order om att arbeta ,det numera rätt ystra kreaturet, vid hand i skritt under kontrollerade former...

 och till min stora glädje så funkar det fint! Han har då verkligen inte glömt av nånting! Öppnor, slutor, små travupptagningar (Max 3-4 steg-vågar inte mer...)lite samling...tja, han kan det då bättre än jag ;-)

 Nåja...några brallsituationer har ju faktiskt uppstått, som gjort undertecknad hiskligt nervös...

-Tänk om inte hoven håller...(Jag har sett hemska scener utspela sig för min inre syn.)

Den ystra "ung"hingsten har fiskats in på linan och förmanande fått restriktioner om lungnare gångarter...

Jag hoppas innerligt att det blir lite mer action för "den uttråkade" efer Fredagens besök på Sjukhuset!

MER KONVALESENS...

För att prata om Sjukhus! Kommer osökt då in på min och Sixpacks förra återbesök som slutade med att vi fick med oss en patient hem.

 Det var nämligen så att när jag och min fantastiska medhjälpare Ryrvikskan anlände till Sjukhuset, så ringer en "gammal" inhysing och undrar

-Va gör Du för något?

-Är på Ale, svarade jag

Det visade sig att det va hon och hennes lille Tripp oxå.

Trippen va ruskit dålig på mer än ett sätt, och var nödd och tvungen å ha boxvila.

 Där Trippen bodde, fanns ingen box (lösdrift) så det skulle snickras över helgen så att en dylik skapades.

-Har Du en box ledig så länge?!?

-Jo men visst...det har jag, sa jag och det bestämdes att Trippen skulle hänga med hem.

 Trippen var av flera randiga och rutiga orsaker ej sig lik...

...hela vistelsen på Långebo blev lite längre än över helgen....

Fick ett hjärtslitande sms på Lördagen (när jag befann mig på Bent Branderup-kurs, mer info om detta längre ner...) att Trippen skulle lämna jordelivet...

 Sånt är alltid eländigt sorglit men hans ägare tog helt rätt beslut tycker jag!

Så i arla morgonstund Onsdagen den 6e Februari begav sig Tripplenine xx

(f.2000 e.Caerwent-Roi Soleil) till de evigt gröna ängarna där inga smärtor finns!

 Ett stort tack till "Liemannen" som var en mycket rar människa som tog hand om både folk och fä på ett MYCKET föredömligt sätt!

Och apropå inhysingar så har det även vart ruljans på det oxå.

BLACK BEAUTY HAR PACKTAT VÄSKAN

Till min stora sorg så flyttade "Svarten" med tillhörande matte i Lördags. Då jag trivts mer än bra med både pålle och människa så känns det riktigt sorgligt, men huvudsaken att de två får det bra! Och det är jag övertygad om att de får!

 Här är en bild på den svarta skönheten!

och här är en actionbild på han

Men livet går ju vidare ändå!

TUR OCH RETUR

En avflyttad inhysing kom dock tillbaka igen, efter en veckas blixtvisit på ett nytt stall, där varken ägare eller häst kännde att de trivdes.

 Men roligt nog så var både ägare och häst nöjda med att komma tillbaka.

Så Niclas är återigen herre på täppan på Lösdriften tillsammans med "flickvännen" Månsa!

Ja underlig är då denna vinter! Snön och kylan lyser med sin frånvaro, men nu kan man ju inte klaga i allafall, ör nu har allt solens strålar börjat värma oss här på Godset igen efter bedrövligt dis och dimma och nederbörd med tillhörande lera. Så nu känns allt så MYCKE enklare!

 En ynka liten snödutt infann sig under helgen då jag och min gamla Räser-Tant High Stock xx befann oss i Kungälv på Bent Branderup kurs!

BENT BRANDERUP och 30åringen

2-3 februari var det kurs på Mariebergs Gård utanför Kungälv för Bent Branderup. 

 Det var en mycket givande kurs och jag var väldigt nöjd!

Tanten var dock inte nöjd med sitt Hotellrum. Hon åt dåligt och jag va tämligen bekymrad över henne...

 Tror att det kanske berodde på att hon inte såg sexige Zeb som hon gjort på andra kurser...

Jag var då mer än nöjd med både hotellrum och förplägnad!

God stämning, gott sällskap och god MAT!

 Men Tanten skötte sig bra på lektionerna...till skillnad från hon som satt på...

Vissa i publiken-särskilt Sopemadingen- fick sig några goa skratt pg av att SPR(Skiten På Ryggen) gjorde några oöverlagda handlingar i form av omkringkastande av remtyg och karatesparkar(ofrivilliga och ovetande) mot den stackars Bent som försökte få SPR att sitta korrekt i sluta...vilket var ett helt företag för den stackars tålmodige Bent.

 Efter envist modellerande av SPR så lyckades det tillslut så att SPR fick sitt arma kreatur att utföra några steg i den åtråvärda skolan sluta...

 Så äntligen vet jag hur jag ska använda "nyckeln"...

Bent verkade ganska shockad över att det fanns ett engelska fullblod som var ridbart vid 30års ålder...

-Hon förstör statistiken, sa han med ett stort leende och med glimten i ögat, och syftade på den bedrövligt korta medellivslängden hos Engelska Fullblod.

-Ja hon är ju lite speciell, min lilla Räser-Tant, tänkte jag stolt.

BORTA BRA MEN HEMMA BÄST!

Tanten var hemskt glad över att komma hem till sin make Sixpack igen, och det rullades flitigt i snön dagen efter!

IDAG...

Plötsligt dök min älskade lille Gubbe upp på gårdsplanen, ganska mycket tidigare än beräknat.

 Svor gjorde han oxå och det hades full nävarna me skruvar och muttrar.

-Spännarjäv...en till remmen har f..n gått av!!!morrade han.

Nåja, Sixpack var glad för sällskapet utanför sin 20kvadratare, då Gubben la sig krälandes på backen för å fixa till "bilhelv..tet".

Efter nån timme hade min ytterst händige Gubbe fixat klart och det bar återigen tillbaka till den väntande betongplattan!

 Solen skiner idag igen och det känns SÅÅÅ SKÖÖÖNT! Man får ju enna vårkänslor...

Och en liten svart vovvsing håller nog med...goa nya vårdofter...! 

På Återhörsel!

;-) Eiram

STÖDJANDE ORD 

Jag har inte skrivit nåt på länge, men det har sina randiga och rutiga orsaker!

 Har varit intermittent utbränd,för här på Godset har det bara hänt aldeles för mycket...

Vet inte ens vart jag ska börja...

Men jag kan radda upp litte stödord till å börja med.

*Ruljans på häsbesättningen och så även på folkbesättningen.

*Sixpack blidde tok-sjuk Onsdagen före Julafton. Veterinärer och jag har slitit vårt hår i ,VARFÖR?

*Jul och Nyår var trevliga tillställningar

*Och så detta satans dretväder...

*Sixpack orsakade mycket tidig väckning av stackars veterinär för han lyckades med konststycket att sätta i halsen igen...

*Min vän Ridlehrer-A har dock fått sin älskade gård!Det va äntligen nåt kul som hände!!!!

Ja det va nåra käcka små stödord till att börja med...

ARBETSHÄSTAR

Idag har det snickrats å det grövsta! Sixpack har fått en gedigen rasthage som han ska få vistas i när det behagar att inte komma sk nederbörd...

Stackarn...när ska han få inviga den då? Det ser enna litte mörkt ut...på himlen så at säga.

 Men lilla gulleponken är vid gott mod-så gott det kan va att få ofrivillig husarrest. Jag hadde ALDRIG fixat att va inlåst i en cell och inte få komma ut, så man kan börja snacka tålmodighet på hög nivå hos dessa underbara kreatur som kallas hästar.

Tålmodighet är ju något min kära Gubbe sitter inne med oxå, som står ut med att pyssla och fixa och dona som den ofrivillige hästägare han är.

Men det va många morr under tiden det spikades, ivrigt påhejad av Bästepolarn-som råkade kliva in i ett arbetsläger, istället för å få en rekreationsrunda med motorsågen i skogen.

 Men byggare som de båda är stod sjukhagen tre timmar senare bastant på plats. Grusad och allt! Jag bidrog väl med pekfingret,glada tillrop och mothåll när di vresige spikarna skulle donkas på plats.

Gubben och Bästepolarn! Sixpack kommer å bli döglad, jag lovar!!!TACK!!!

MORGONSTUND HAR DRET I MUN

Sixpack själv började dock Söndagmorgonen med att ge sin husbondmora ytterligare ett bidrag till den begynnande psykosen/hjärtinfarkten/what ever. Han bidrog således även med att väcka upp den stackars jourhavande Distriktsveterinären J ur hans skönhetssömn klockan 0715.

 Foderstrupsförstoppning var diagnosen som husbonnmoran ställde inom loppet av några minuter efter att ha vänt upp och ner och in och ut på sin stackars arma krake. Då detta inträffade för ej så längesen och inte va särskilt angenämnt vare sig för folk eller fä(eller plånboken)-hadde jag detta färskt lagrat på hårddisken. Det ringdes ögonaböj till högre makter.

-Jo ehhh...hej det är Marie med Sixpack...igen...öh...väckte jag Dig?

-Mummel mummel...å nä....skulle ändå upp...jag kommer...svarade en stackar yrvaken Distriktare.

Det masserades och väntades, gungades på strupen, masserades ivrigt påhejad av High Stockxx,som smågnäggade på andra sidan gallret så fort som Sixpack pipande tjöv sig av kramp i halsen.

 En evighet senare så såg det plötsligt ut som om han slutats andas häftigt och svetten började torka ve öronen...

-Dör han nu...? tänkte jag

 Men kunde det va sant?!? Vågade jag ringa å avblåsa den utryckande Distriktaren...

 Tillslut ställer sig den SjukeHalteochLytte och äter igen-och jag kunde andas ut och ringa Distriktaren och ge kontraorder innan han äntrade gårdsplan...

-Faran över...för den här gången i alla fall...ta i trä...

Så nu e jag enna trötte igen...får försöka å sova, få se va morgondagen har tänkt å hitta på åt mig. Låter  kanske hemskt men jag har enna börjat bli skeptiskt till detdär med att vakna upp te nya dagar...

 Nya dagar har blitt likställt med nya drabbningar. Det e som det står på Trisslottshelvetena-Plötsligt händer det!

På återhörsel

Eiram den vidbrända